Jag kom till världen på lillajulsafton år 1977. Eftersom jag som barn fått höra att jag kom som en lillajulsgåva till mamma och pappa är hela julen med pynt och sånger och fixande så magiskt det bara kan bli. När alla klagar på mörker och novemberhat når det aldrig mig. Alltså jo jag känner med alla dem som deppar, men känner aldrig igen mig. Jag tror liksom någonstans att jag är ett med tomten eller något.
Härliga gäster lyste upp och värmde hemmet igår så nu har vi verkligen korkat julfirandet.
Och så bjuder jag på en till Sonja och tomten. Jag kallar den Två tomtar.
Gäster som skingrar mörker:
Guldstjärna till den som lyckas gissa rätt på frågan: vem har pyntat babyn?
Fick mumsiga gåvor:
Jag älskar ju också allt julmys, men mörkret drar ner mig och har gjort det extra mycket i år. Har läst om höstdepression och hur melatonin är boven. Nå, det är säkert hälsosamt att vara modlös emellanåt. Lyckliga du som inte lider av det!
Hoppas du snart hittar din inre tomte med lyktan av ljus. Kram.