Hade inte tänkt gå till jobbet före mot slutet av veckan, men så kom det sig att jag ändå drogs dit. Torkade lite damm på mitt skrivbord, la fram nytvättade dukar här och var, räknade pulpeter och plockade med mig hem lite böcker. Och så kom hjulet i rullning, fortare och fortare och jag rycktes med.
Och nu går det inte att stoppa mer, jag vill mer, jag vill fortare och ivrigare. Jag justerar min skrivstil (ja det är nu det gäller för mina små), jag gör årsplanering med stora linjer och smakar på ord som dataspelsprogrammering och tiofingersystem.
Så är det alltid, för några veckor sedan tänkte jag att nej, inte ännu, nej inte ta slut ljusblå sommardagar, jag är inte redo riktigt ännu. Men så kommer veckan då jag känner att why not och sedan är jag där. Mitt uppe i allt det härliga som jag kallar mitt jobb!
Och då har jag ju det bästa framför mig ännu, mötet med mina ljuvliga små elever. Gissar redan att jag möts av solbruna, linluggsljusa, tandgluggiga och aningen längre barn än dem jag skickade på sitt livs första sommarlov.
Hej andraklassister!
Jag önskar att min Saga får en lika ivrig och entusiastisk lärare som du den dagen hon börjar skolan 🙂
Jag hoppas också, i annat fall kan du alltid tajma det så att hon börjar i Muncca?! ursäkta Hoplaxskolan, ju!