Här på landet får den blå farstudörren stå vidöppen från morgon till kväll och det känns som om hela världen vidgas. 

  
Just nu är det härlig sommar. Man hör fåglar, humlor som surrar, en motorbåt som sakta puttrar någonstans, vinden som sakta prasslar i löven, eller så hör man ingenting, ingenting alls. Den där tystnaden som är så kompakt och lite konstig stundvis. Hur kommer det sig att alla fåglar plötsligt blir knäpptysta, vinden slutar blåsa och det hörs ingenting, det är mäktigt det. 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *