Författararkiv: sonja

Här hos oss började den bra. Saga sov 13 h, vi fick sova till nio! Dessutom vaknade vi med ett gapskratt för Artur drog upp gardinen och ropade: ”Du milde! Det har snööööööat!” Du milde, haha. Han är sju år … Fortsätt läsa →

Jag gick första året i gymnasiet då vi blev ett par. Vi hade känt varandra redan i några år innan dess. Vi var väldigt unga då och det låter kanske som en klyscha men vi har vuxit upp tillsammans, sida … Fortsätt läsa →

Jag bor i Finlands huvudstad, Helsingfors. Här finns utförlig historisk beskrivning. För mig är Helsingfors trakten kring Munksnäs. Det är här jag bor, här jag lever, här mina barn växer upp och tar sina första steg ut i världen. Här … Fortsätt läsa →

Jag är lång men snäll. Jag är klasslärare men teologie magister. Jag är mamma till tre men fru till en. Jag gråter lätt men skrattar lättare. Jag är blyg men vågar prata inför många mänskor (om jag vet att jag … Fortsätt läsa →

Där låg den bara och väntade, listan som jag efterlyste. Hos Caroline fann jag den. Nu är jag ju lite efter men vad gör det, jag tar fast, två-tre i dagen eller något. Så här ser den ut: 1. Berätta … Fortsätt läsa →

Jag (läs: Henrik) lägger lite snurr på jorden nu, så den fattar att ge oss snö! Nästa header ska vara vit! Ska vara snö! Ska vara kyla! Snart kommer den. Snön! Är du redo?

Det är inte alls så tokigt att återgå till vardagen heller. Inte då man får ha det så bra som idag. Träffade min kollega och vän A-L och hennes lilla I. Tillsammans med dem och Camilla och Nicholas fördrev vi … Fortsätt läsa →

Hemkommen från Den Fantastiska Resan. Det var just så skoj som det brukar vara att vara med systrarna och mamma. Lite smågalet och fjantigt. Men oj så vi skrattat. Här är vi på väg till det mysigaste och mörkaste caféet, … Fortsätt läsa →

Hej från glansbildsbloggen. Nu drar den här mamman iväg på semester, på semester till gamla Reval. Sol och lite lagom kyla, spets och volang på lila klänning, kärlek och vänskap, skratt och prat. Allt detta framför mig. Behöver jag säga … Fortsätt läsa →

Artur är rolig. I bussen sjunger han Vårt land. Sedan blev han tyst för att i nästa sekund utropa: rauha, rauhan, rauhaaaa! Visst böjs det så?