Sagolandet

Igår skrev jag en kommentar på Lindas blogg om hur jag som inte är en sträng mamma nog ändå har gränser till mina barn. För ofta tycker jag att man lägger ett likhetstecken mellan stränga föräldrar = föräldrar som sätter gränser. Jag behöver sällan höja rösten, behöver sällan bli arg. Varken hemma eller på mitt jobb.

Läs gärna den här texten, den gillar jag: ‎”När du står där och skäller på barnet fråga dig själv: – Skulle jag kunna bete mig så här mot någon annan vuxen?”

Som man ropar svarar ekot, brukar jag säga.

I dagens Hbl kan vi läsa om att majoriteten i Finland tycker det är okej att sjunga Den blomstertid i skolan. Det gläder mig att långt över hälften är positivt inställda till religionsundervisningen i skolan. Det jag, som lärare, vill förmedla till eleverna på religionstimmen är bland annat medmänsklighet, vardagens gyllene regel och en del av vårt kulturarv.

Jag och Basse har som ni kanske vet varit tillsammans i evigheters evighet. Vi var ju typ bara barnen då vi ”blev ihop”, det hette så år 1994. Vi har blivit vuxna tillsammans, säkert ändrats med åren, ändå tycker vi om varandra jättejättejättemycket! Tänk nu, nästan 20 år tillsammans och jag är lite på 30!

Basse är min allra bästa vän och jag älskar honom, för han har fixat hela min dator full med Grey´s Anatomy. Det ni! Ja och så dessutom något kostymdrama. Fatta hur bra han är!

Inte nog med att man skall börja på dagis efter att man varit hemma med sin mamma i två och ett halvt år. Inte nog med att man plötsligt ska dela din vardag med många andra barn, att man ska sova i en annan säng och äta och kissa samtidigt som alla andra. Skulle inte detta vara nog för ett litet barn? Eller för barnets föräldrar? Man tycker det. Ändå ser det för många ut som så att man börjar dagisstarten på ett dagis och är där i väntan på intern flytt.

Tyvärr ser det ut som om vårt barn, liksom många andra i huvudstadsregionen, måste börja dagis på en helt annan ort än var man bor. Förslagsvis Åggelby, Malmgård eller norra Haga. Jag ser inte fram emot en vardagmorgon där en ska till Hagalund, två till Munksnäs, en till centrum och så en till, låt säga norra Haga. Hipphurra.

Vi hoppas ännu på ett gruppdaghem i Munksnäs. Jag har ingen erfarenhet av ett sådant. Vill du berätta dina erfarenheter så skulle jag bli glad. Om vi får plats på ett sådant skulle det vara två vuxna på 8-9 barn. Jag tror det är någon form av syskongrupp med barn i åldern 1-6 år. För- och nackdelar?

Saga väntar ivrigt i alla fall och har scenariot klart: Jag ska börja på dagis, jag cyklar själv till dagis, jag parkerar cykeln utanför.

Fick godkänt i musiken. ”No kan du hålla musiklektioner, åtminstone för de här små” tyckte min handledare. Sedan fyllde han på med att jag byter tonart och börjar onödigt lågt, men de sånger jag kan kan jag bra, menade han. Så inget nytt under månen egentligen. Skulle gärna hålla musik men då det som kommer ut genom munnen låter  helt annorlunda än det som man hör i huvudet, så då blir det lite svårt. Men vi sjöng av hjärtats lust och ännu efter maten hörde jag eleverna sjunga SOMMARLOV, SOMMARLOOOV…

Jag saknar dem så rysligt just nu. Den här bilden tog jag av dem tidigare idag. Att vara fyra dagar i Vasa och bara två hemma känns inte riktigt rättvist, inte mot någon. Som tur är får jag åka hem igen på tisdagen. Usch vad det var jobbigt att åka och lämna dem alla, på morsdag och allt.

Vi var ute på promenad hela familjen. Näktergalen sjöng. Saga satt i vagnen, pojkarna höll i den, på var sida om mig gick de. Och så Basse förstås. Jag fylldes till brädden av kärlek till detta. Jag är så rik och så lycklig. De är så fina, alla de mina.

Nu ska vi åka till mamma för att fira henne och mina systrar. Att jag på kvällen måste lämna allt detta för att åka till Vasa tänker vi inte alls på nu.

Till alla mammor:

Daniel har gjort den här härliga musiken och bildspelet. Wow. Önskar er alla en fin dag med den.

Har tagit sånglektioner med Basse halva dagen. Jag ska inte hålla musikundervisning i skolan. Dessvärre är det just det jag ska nu då jag åker till Vasa. Det är en nackdel med att vara lärare att man ibland måste vara expert där man inte är det.

Tänk dig en klass 1:or och 2:or. Ge dem en trangia, tändstickor och sinol. Ge dem vatten i en kastrull och be dem vänta på att det börjar koka. Tänk dig att de får potatis, lök, kryddor och lax. Vad gör de? Jo de kokar soppa. Fisksoppa! Jag är imponerad. Inget gnäll, inget spill och inget svinn.

Dagens outfit:

Jag lärde barnen leka ”omvänd kurragömma”; en går och gömmer sig, de andra räknar, då man hittar den som gömt sig gömmer man sig tyst bredvid den. Snart sitter alla i samma gömma.

Trots att dagen gick så bra och alla kom tillbaka välbehållna måste jag ha spänt mig på något sätt. För då jag steg ut ut skolbyggnaden exploderade mitt huvud. Jag kröp till apoteket, slukade värkmedicinen där och inväntade befrielsen som inte kom. Masade mig vidare till ”mitt” café (1 rum + kök), där satt Peppe! Det var kul.