Sagolandet

Tillbringade största delen av veckoslutet med lillasyster och hennes familj. Hon är så sjukt rolig! Min syster. Jag har med andra ord skrattat hela helgen. Men vad är väl bättre än det?

Mary Poppins sågs skymta i Rödbergen igår. Med sig hade hon det typiska paraplyet, (rosa den här gången), väskan som rymmer allt samt de två barnen.

Supercalifragilisticexpialidocious!

Familjen Velocyped har utökats med en ny cykel. Saga som haft en cykelkärra har nu invigt den nya påhängscykeln.

Cykelkärran började vara för liten och vi tyckte att det nu var dags att Saga trampar själv. I princip behöver vi vuxna inte göra mer än hålla balansen, hon kan sköta maskineriet. Än så länge ser hon ju nöjd ut.

Nä, nu skojade jag, vi trampar nog också. Men förvånansvärt mycket hjälper hon till.

PS. Vill du eller vet du någon som är intresserad av att köpa kärran är det bara att hojta till. Skriv fast e-post.

Fann en brorsson. Hjärtat fylldes till brädden.

Vi tog ut cyklarna och rastade dem idag. Planen var att scouta läget vid Långforsen. Det kändes i luften att hösten är på väg, friskt och skönt väder med lätt luft att andas.

Cyklarna parkerade vi vid Långforsens friluftsstuga och så vandrade vi iväg.

Vi gick längs med floden och pausade för lite svampsoppa och te.

Efteråt belönade vi familjens duktiga vandrare med nybakta munkar.

Fick känna av troll på instagram.

Det kom oacceptabla kommentarer, osakliga, sexistiska och bara elaka. Först reagerade jag fel; kände skuld, kände att instakontot smutsades ner. Jag reagerade fel och försökte radera och blockera och anmäla. Att blockera och anmäla var säkert korrekt, men jag skulle inte ha behövt ta bort kommentarerna. Jag skall inte behöva skämmas för att någon annan säger elakheter.

Så jag ändrade strategi och la ut den här bilden och tackade alla dem som vågar säga emot och dementera trollets agerande:

Och så får alla minnas att man bara säger sådant på internet som man skulle kunna säga då man står ansikte mot ansikte. Och bakom varje bild eller statusuppdatering finns en människa med känslor.

Min pappa är en sådan som alltid har ett uttryck i bakfickan, ett uttryck som passar in i just det sammanhanget. Nu kommer jag förstås bara på en bråkdel, men eftersom de funnits med mig hela livet ploppar de upp just i ögonblicket.

Exempel på uttrycken:

Först sa hon ingenting, sen var hon helt tyst. (Vid frågor man ställer, men inte får svar på.)

Den är flyttbar som Trogens häst. (När man skall ändra på saker eller flytta/ lyfta tunga ting till exempel.)

Ofta slutar de dessutom med ett ”sa den och den”. Och varför inte sagt på någon dialekt för att ytterligare krydda det hela?

Kommer du på sådana här gamla bevingade uttryck? Tina, Carina och Björn, se det som en utmaning.

Lämpligt nog tränar Artur aikido i Vallgård. Vad som är lämpligt med det är att det dels är vackert med sina trähus och dels finns Helsingin kahvipaahtimo precis bredvid.

Guta kaffebönor fick följa med hem!

Vi har en bil. En vit vacker Volvo. En gammal men bil. Vi använder den knappt. Den står i veckor, vackert parkerad i sin egen ficka. Det är mer ekologiskt så och ekonomiskt.

Vi rör oss med cykel. Eller till fots. Bilen får komma ut på tur om vi ska lite längre, som till Bergen. Eller till sommarhuset på Sarvsalö. Då är det onekligen rätt praktiskt och skönt att packa allt i bilen.

Men så ett tu tre skall bilen besiktas. Det gjorde jag, tog den till besiktning och satt ute i solen och läste. Den gick fint igenom, nån lampa på sidan har fel färg! Men när jag skulle åka hem igen för att parkera bilen i sin ficka mullrade den inte igång som den brukar, nej det sa klick, klick.

Pinsamt att gå in tillbaka, men det gjorde jag. Bilen fick kablar kopplade till sig och spann igång (om man nu kan säga spinna om nåt som mer låter som en traktor).

Sedan fick jag order om att använda bilen oftare och var nu tvungen att köra en halv timme, en halv timme!

Saga fick en klänningen av sin kusin Madicken. När hon drar på sig klänningen blir hon Rapunsel eller Törnrosa. Hon känner sig i vilket fall väldigt fin. Och nog kan man ju förstå det, som att kliva rakt in i en sagovärld.