Sagolandet

Så lyder texten i dagens fotolista.
Något jag inte gillar att göra är att packa rinkan och lämna min familj. Speciellt inte då Saga är i ganska dåligt skick. Tappert säger hon glatt ”Saga gå mommo mamma gå tåga”.

”Mamma, Saga ha ny tand”, sa hon idag och ser man på, det hade hon faktiskt. Hon har bara de fyra framtänderna där uppe trots sina snart två år, så med jämna mellanrum har jag ju känt efter om det kommit någon ny. Idag meddelade hon då själv.

Snart flyttar hon hemifrån också.

Hon är ganska smart också. Här en dag då jag skulle gå till butiken sa hon:

”Mamma snäll, mamma köpa choko Saga, ja om choko”.

Gissa om hon fick choko?

– När stickar du? Här försöker jag skapa mysstunder med ”mamma stickar sålänge du matar mollygosedjur etc” – men näpp, mamma ska inte sticka! o så går hon o drar ur stickorna då jag inte ser. Även om hon är så lycklig då jag berättar att stickar åt henne….Hur hittar du tiden? o vad säger dina barn?

Fick denna fråga här på bloggen. Det är ofta jag får frågan, hur jag hinner med den ena och det andra, som att läsa, städa eller just sticka. Det är lite svårt att sätta fingret på det, vad är det som gör att jag hinner? För jag lagar mat, jag handlar och jag för barn till hobbier precis som alla småbarnsföräldrar. Ofta stickar jag mitt på golvet bland lego och klossbygge, eller då jag sitter bredvid pojkarna då de gör sina läxor. Jag är kanske rastlös för jag har svårt att se en film utan att sticka, tycker nästan det är slöseri med tiden liksom. Jag behöver inte titta på det jag stickar, utom då jag ska göra ett mönster eller maska av, det kanske underlättar?

Vad mina barn säger då? De har ju inget att jämföra med, de tror väl att alla mammor alltid stickar eller att alla mammor läser romaner medan de steker plättar?

Idag blev jag för övrigt klar med Sagas klänning. Den kommer bättre till sin rätt med vita kläder under, nu drog jag den bara över de kläder hon hade på sig. Det här var en härlig grej att sticka, rundsticka med mest räta maskor, en riktig titta-på-teve-medan-du-stickar-arbete med andra ord.

Vatten. Finns det något godare än kallt, klart vatten?

Jag är nästan beroende av vatten, dricker många liter per dag. En del av fotolistan.

När jag kom hem från stan fick jag maten serverad framför mig. Utan att behöva lyfta ett finger, bara sätta sig till bord och äta. Det behövs inte så mycket för att göra mig lycklig.

Tack för alla era fina ord och kommentarer i mitt inlägg om bloggars tråkighetsfaktor. Tack vare dem kan jag nu dra slutsatsen att bloggar inte är tråkiga, att det inte alls är envägskommunikation, snarare då en och en halv-vägs (som min vän Mikaela så fint kallade det) eftersom du ju alltid kan kommentera då du vill och framför allt vet jag att du läser även om du inte alltid orkar lämna en kommentar. Det är helt okej, mer än okej faktiskt!

Med det tar vi nu fredag och helg. Som fiilis-bild inför den stundande helgen bjuder jag (med lov) på den här, låt mig presentera min förstfödde:

Klicka gärna på bilden så kommer den mer till sin rätt.

Peppe tog mig till Brooklyn café idag. Ett jättemysigt och för mig helt nytt café. Två systrar från NY som vill koka godaste kaffe (från Kaffa) och servera varmaste brownies till mig gör mig på gott humör. Nästa gång skulle det vara roligt att sitta i fönsternischen… Coolt!

Det här är Peppe, hon har också en blogg! Haha, nu var jag rolig!

17.02 17:02:

En del av fotolistan.

Är iklädd ett gammalt tält från svenska armén. Det tål vatten och vind, passar säkert bra i snövädret därute.

Nu åker jag in till stan och lämnar alla mina sjuka pyjamasnissar här hemma.

Dessutom är det fredag och sportlovet kör officiellt igång. Hurra. Vad ska vi göra? Tipsa om du pantar på goda idéer.

Alla är sjuka här i min stuga. Jag försöker räcka till och leker sjuksyster efter bästa förmåga. Snörvel och host och värma svartvinbärsdricka, torka liten näsa på febersjuk flicka.

Läkaren hittade inget fel på någon av barnen. Vilket ju var jättefint. Vanlig vinterflunssa med andra ord. Det är många som har det just nu förstod jag.

Vi har byggt en provisorisk säng mitt på vardagsrumsgolvet eftersom soffan bara rymmer en och alla vill vara i vardagsrummet. Det är ganska mysigt och gosigt mitt i all misär. Nu skall jag traska till butiken för att fylla på näsduksförrådet, kanske det slinker med något gott. För visst blir man frisk av något gott?

Gosigt, är inte det ett vackert ord? Gos. Ett typiskt onomatopoetiskt ord.

Julrosen som får nya knoppar får figurera på dagens bild i fotolistan.