Sagolandet

Här hos oss började den bra. Saga sov 13 h, vi fick sova till nio! Dessutom vaknade vi med ett gapskratt för Artur drog upp gardinen och ropade:

”Du milde! Det har snööööööat!”

Du milde, haha. Han är sju år ju.

Jag gick första året i gymnasiet då vi blev ett par. Vi hade känt varandra redan i några år innan dess. Vi var väldigt unga då och det låter kanske som en klyscha men vi har vuxit upp tillsammans, sida vid sida. Vi har blivit vuxna tillsammans och delat allt. Mer än halva mitt liv har jag levt med honom. Nästa varje dag har vi vaknat upp tillsammans och sällan lägger vi oss utan att dela en kanna te och prata om dagen som varit.

Att vi fått tre underbara barn som är lite jag och lite han är det vackraste och mest fantastiska som hänt oss. Vi är olika precis som våra barn är olika. Han bromsar om jag gasar. Jag lugnar om han stressar. Tillsammans skrattar vi, tillsammans gråter vi.

Jag hade aldrig sällskapat med någon innan Basse och många ansåg att man inte kan ha bara en pojkvän i hela sitt liv. Jag kan. Jag ångrar ingenting. För mig finns ingen bättre. Han är min bästa vän.

Den här dikten gav Basses mamma, Helene oss då för många år sedan. Den lever med oss ännu idag, 18 år senare.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men
låt var och en av er vara ensam.
Likt strängarna på en luta är ensamma även
när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar.
Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templts pelare står åtskilda.
Och eken och cypressen växer inte i varandras
skugga.

Jag bor i Finlands huvudstad, Helsingfors. Här finns utförlig historisk beskrivning. För mig är Helsingfors trakten kring Munksnäs. Det är här jag bor, här jag lever, här mina barn växer upp och tar sina första steg ut i världen. Här kan vi bygga kojor i skogen, här kan vi skida på havet, här kan vi simma om sommaren eller skejta om andan faller på. Vi kan vara i centrum på några minuter, vi kan välja att ta buss, spårvagn eller bil. Vi väljer oftast att promenera. Här finns caféer, muséer, bibliotek och höga berg. Det känns som om vi här har allt vi behöver.

Just här i vårt Helsingfors.

Jag är lång men snäll. Jag är klasslärare men teologie magister. Jag är mamma till tre men fru till en. Jag gråter lätt men skrattar lättare. Jag är blyg men vågar prata inför många mänskor (om jag vet att jag får prata om sådant jag är bra på, typ föräldramöten i skolan). Jag är storasyster men också lillasyster. Jag tycker om att vandra långt och högt men älskar också att ligga i soffan och läsa.

Och alldeles just pysslade jag ett kartonghus till en liten tiger tillsammans med min son. Tigern fick till och med en julgran.

Där låg den bara och väntade, listan som jag efterlyste. Hos Caroline fann jag den. Nu är jag ju lite efter men vad gör det, jag tar fast, två-tre i dagen eller något.

Så här ser den ut:

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Jag (läs: Henrik) lägger lite snurr på jorden nu, så den fattar att ge oss snö! Nästa header ska vara vit! Ska vara snö! Ska vara kyla!

Snart kommer den. Snön!

Är du redo?

Det är inte alls så tokigt att återgå till vardagen heller. Inte då man får ha det så bra som idag. Träffade min kollega och vän A-L och hennes lilla I. Tillsammans med dem och Camilla och Nicholas fördrev vi tiden för att sedan gå till skolan och titta på självständighetsfesten.

Det blev lite kaffe först och sedan bibbabesök.

I skolan hade de dukat upp med långbord och bordsplacering dagen till ära. Duktiga lärare som gör och ger det där lilla extra till eleverna. Arturs klass stod för ett häftigt skådespel med dans och grejer. Nu börjar vi fira ledigheten. Underbart.

Hemkommen från Den Fantastiska Resan. Det var just så skoj som det brukar vara att vara med systrarna och mamma. Lite smågalet och fjantigt. Men oj så vi skrattat.

Här är vi på väg till det mysigaste och mörkaste caféet, Café de Pierre.

Vi åt inte bara, men nästa bild kommer från restaurangen Olde Hansa. Medeltida mat med autentiska maträtter och en underbar personal, allt i stearinljusens sken.

Efter en god natts sömn badade vi bastu och simmade. Mamma hade tagit med sig spa-produkter som vi testade. Omtänksamt värre.

Här är vi alla systrar nyskrubbade och fräscha.

När vi gick ut ösregnade det. Men bakom varje moln finns en silverkant och plötsligt bara sken solen. Det var bättre.

Så försökte vi fotografera oss själva.

Och alla hittade en egen dörr.

Jag hittade en sagogata, här är Karlsson på taket. Ni vet Ilon, hon som ritat bilder till Astrids böcker, är ju från Estland.

… och Pinocchio.

Det var den resan. Välbehövlig och minnesrik. Det är så skönt att någon gång komma bort och vara själv. Inte behöva fundera på vare sig mat- eller sovtider. Dessutom är Tallinn en vacker stad.

Hej från glansbildsbloggen. Nu drar den här mamman iväg på semester, på semester till gamla Reval. Sol och lite lagom kyla, spets och volang på lila klänning, kärlek och vänskap, skratt och prat. Allt detta framför mig. Behöver jag säga att idag är det en sådan där glansbild med lite glitter på, minns ni?

Jag önskar också dig en glittrig dag!

Artur är rolig. I bussen sjunger han Vårt land. Sedan blev han tyst för att i nästa sekund utropa: rauha, rauhan, rauhaaaa! Visst böjs det så?