Av erfarenhet borde en ju veta att första veckan alltid är speciellt tung. En landar mitt i verkligheten utan minsta mjukstart. Ljudnivån är ofattbar ute på skolgården och jag påminns redan efter första dagen att jag använt rösten både för mycket och fel. Andra dagen blir bättre och jag återfinner arbetsron i klassen och vi jobbar på vi-andan och gemenskapen, som är viktigast just nu.
Vid sidan av jobbet ska jag dessutom själv hinna gå i skola, i skolan för synskadade lärs jag använda punktskriftsmaskin och läsa punktskrift. Spännande och svårt. Samtidigt lärorikt att märka att avkodning och läsförståelse faktiskt sällan går hand i hand. Jag är så lycklig då jag lär mig känna igen P, S, A och R att jag snabbt glömmer vad jag läser. 19 sidor punktskrift fick jag i läxa!
När fredagen kom var hjulet i rullning och gick inte att stoppa. Jag slutade jobba vid åtta-tiden. Fick klar hela läsårsplanen och jag fylldes av ro. Hela lördagen var jag helt färdig, sov till och med dagssömn!
Nu bläddrar jag ivrigt i kalender, som jag för övrigt prytt med Tove Janssons bilder för att uppmärksamma jubileumsåret. Dessutom tänkte jag att det kan vara klokt att ha Råddjuret på pärmen, anklagas man för att vara rådig kan man ju alltid försynt vifta med kalendern… Knyttet och Skruttet är med för Vem ska trösta Knyttet är min favoritbok. Men kalendern ja, den innehåller roligt program för veckan, bio med mamma och syster, kräftskiva, promenadcirkel-träff och annat skoj.
