Sagolandet

Att vara hemma med barnen och att ha sommarlov, det är toppen det också.

Idag när det gått en vecka av lovet frågade Saga om det faktiskt ÄNNU är sommarlov. Hon är lite rolig på det viset, att fast hon är yngst och nog har en grym tilltro till oss alla kan hon ibland fyllas av enorm skepticism och tvivlan. Typ, nu har ni nog helt glömt att ni borde jobba och jag borde vara på dagis! Då tog vi ner kalendern från väggen och gick igenom dagar, veckor och månader.

Då förstod hon att lovet är oändligt. Och undrade om vi kanske för säkerhets skull borde skriva inbjudan till fem-års kalaset så vi inte glömmer (det är i mars).

Bilderna är från Rhododendronparken i Haga.

Hej! Köpenhamn är cykelstaden nummer ett, eller två? I så fall är Amsterdam på första plats. Hur som helst så hyrde vi nu cyklar och det var nog det bästa vi gjort på länge. Vi cyklade och log och kände oss som en del av staden som vi aldrig tidigare gjort. Det gick väldigt smidigt att anamma cykelkulturen eftersom allt är mycket väl uttänkt. Och så kunde vi vidga vyerna och komma längre ut från centrum.

Baisikeli hette hyrfirman. De får fulla poäng av oss, supertrevliga och med toppen erbjudanden. När vi ville förlänga kontraktet skrattade de bara, skakade tass och sa att vi ses imorgon. Informellt och skönt.

Basse var på konferens två av dagarna och jag strövade omkring på egen hand. Gick i klädbutiker (många vintageaffärer), läste romaner på café och promenerade en hel del. 32000 steg visade mätaren en dag.

Besökte också Nationalmuseet och beundrade bronsålderslurar och häpnades över liken i ekkistorna.

Vi firade 20 års jubileum och njöt verkligen av att vara tillsammans. Ibland gör det gott att bara vara två.

Tivoli med konsert. Indiska maten på Cave. God glass sent på kvällen på torget. Hotell Guldsmeden. Att vi cyklade, cyklade och cyklade. Allt det vill jag alltid minnas och lite till.

Vår Harald fyller snart 13 år. Minns förstås som igår hur han lärde sig gå i Studentbyn i Åbo, hur överlycklig han blev när han fick en cykel eller hur roligt han pratade. Mig vara Momtiti betydde jag är Snusmumriken.

Det är förstås festligt att ha en tonåring i huset och det firade vi idag.

En bekant konstaterade att fotot ser ut som en sida i en sagobok. Och då tänkte jag att just så känns livet nu. Som en sagobok. Allt är lätt och bra. Barnen växer. En kommer visserligen in i tonåren och går med tunga steg. Han gäspar åt det mesta och ingenting är supermegajättehejsan, åtminstone inte sådant vi vuxna föreslår. Han är ändå ljuvlig, vår förstfödda. Saga är stor, fyra år och livet blir bara lättare. Allt kan hon själv och allt vill hon. Och livet är bara en dans på rosor. Artur påpekade det, att det skulle vara skönt att vara Saga. Bara få följa efter i en cykelkärra, ha det varm och mysigt. Inte ha läxor och sådant. Efter en stund kom han ändå på massor bra saker med att vara tio.

Och vi trivs så bra här var vi bor. Vi är glada över våren och ljuset och allt det gröna. Slutar aldrig förvånas åt att våren kommer, år efter år. Vi älskar att cykla och nu gör vi det. Bilen får stå och fötterna får trampa medan solen värmer kinderna.

Idag blev det en tur in till centrum via Berghäll.

Finns många poddar och de blir bara fler. Jag är så glad. För mig är poddar sällskap. Jag brukar spara godbitar till då jag ska ut och springa. Sen springer jag och skrattar högt, ler eller gråter ibland.

Bra påhitt.

Tipsa mig GÄRNA om dina favoriter så får jag fler till listan.

Vill tipsa om denna härliga bok om våren. Saga Blom kollar in våren av Anna Gullichsen är en favorit just nu. Igenkänningsfaktorn är hög, inte bara heter huvudpersonen Saga, nej hon ”städar undan vintern” med farmor och precis just det brukar vår Sagas farfar, farmor eller mormor också göra, eller de ”hjälper våren”, men i alla fall.

Den här boken är inte bara en berättelse om Saga Blom. Det är samtidigt en faktabok om fåglar, här finns recept på nässelsoppa och nässelplättar. Dessutom kan bokens ägare själv kryssa av vårtecken på en lista som finns längst bak.

Tycker bilderna är både varma och beskrivande. De har Cara Knuutinen gjort.

Det finns två andra böcker om samma flicka; Saga Blom och Saga Blom och snöflickan.

Är lite insnöad på Fjällräven. Tycker deras kläder har den bästa passformen samtidigt som de är både klassiska och praktiska.

Mina små ettor har genomskådat min svaghet för detta klädesmärke och väskor också för den delen, och jag möts ofta på morgonen genom att de står på kullen och väntar på mig och då de ser mig ylar de som en flock fjällrävar. De kallar mig även Fjällrävenmamman.

Mitt senaste köp. Nytt för mig med blått. Bär oftast brunt eller mossgrönt.

Kom på ett till märke som jag också älskar, vet du vilket? Om du inte vet kan du ju berätta om du har något favoritmärke.

Ibland får jag känslan av att Munksnejden, där vi bor och jag jobbar, är som en by. Man ser nästan alltid bekanta när man är ute och joggar eller promenerar eller i matbutiken. En del av Sagas dagiskompisar är mina elevers småsyskon och så vidare.

Idag knackade en granne och elev på och gav oss videkissor.

En del kan ju tycka att det är jobbigt. Att man aldrig är anonym. Att jobbet och fritiden går samman till ett. Att det privata gränserna suddas ut. Jag tycker det är charmigt och idylliskt. Lite gammaldags på något vis.

Härligt att höra fyra-åringarna diskutera hur man uttalar ord, engelska ord den här gången. Saga hävdar bestämt att det heter ”maj liden powni”, medan kompisen envisas med ett ”maj litin powni”.

Minns ett barn jag skötte om som bestämt sa att det heter stärra inte tjälla som kompisen sa. (Kärra)

Och hur är det med hare, ska det nu vara hale eller haje?

Ja, vad ska man säga? Ögonblicken blir dagar, som blir veckor som blir… Ja, ni fattar, men tackar dom frågar allt är bara bra med oss.

Marsbarnen blev fyra och tio och allt är så bra det kan vara.

Saga besökte rådgivningen och fick beröm för att hon är så verbal och fin på alla sätt och vis. Visst vet vi ju det, men kul att höra. Lång är hon också, 109 cm.

Och jag har fönat håret ”rakt”, som omväxling. Det är ungefär det som hänt.

Ajo och så har det visat sig att mina elever har ovanligt gröna fingrar, titta nu vad de små lyckats med;