Sagolandet

Tolvåringen: jag vill också se på Solsidan!
Jag: du är för liten, gonatt!
Tolvåringen: vaddå? Aj hur gammal ska man vara?
Jag: Nå man måste veta hur signaturmelodin låter.
Tolvåringen: lallalalalaaaa!
Jag: hmm, okej men man måste veta vem som skrivit den.
Tolvåringen: Salem al Fakir
Jag:

Trots att helgen mest gått i festandes tecken har jag omgivits av ett mörkt moln. Rätt så länge kan man ignorera flunssatecknen, för man bara inte kan vara sjuk just nu. (Jaja, läs: man vill inte.)

Rösten svek mig redan förra veckan. Sedan kom grym muskelvärk i nacken och ryggen vilket ledde till en hemsk huvudvärk. Igår då jag körde hem från Lappträsk satt jag med filtar runt mig och sätesvärmaren på och skakade av frossa. Den övriga familjen nästan grät för att det var så hett…

Idag har jag mest legat i sängen. Huvudet hålls nätt och jämnt fast i nacken. Det är värmepåse och hett te som gäller.

Är handledare åt en praktikant från PF så jag MÅSTE vara fit for fight i morgon. Lyckligtvis är det han som håller lektionerna så jag kan lugnt sitta och hosta i bakgrunden, smutta te och vira filt.

Igår döptes systersonen August Karl Elliot. Han är världens nöjdaste lille man. Dopet var kärleksfullt och vackert.

Efteråt chillade vi hemma hos familjen Lund. Och jag satt fastklistrad med lilla hjärtat.

Lord Lund och Duke Djupsöbacka höjde en skål för den nydöpte.

Igår hade jag på mig allt det. Det var dags för mitt livs första Oktoberfest tillsammans med kolleger. Det var så genuint att man fick nypa sig själv i armen för att inte tro att man var i Bayern på riktigt.

Det var tysk mat, det var tyska sånger och inte så mycket tysk samvaro men inte mindre roligt för det.

Min kollega i sin fina dirndl.

Inbjudan var verkligen inbjudande.

Från Slottet Sans Souci (slottet utan bekymmer) .

Där var vi i somras och kände oss sorgfria och bekymmerslösa. I morse sov vi till halv elva. Halv elva! Allesammans! Det värsta var att Harald skulle på fotbollsläger kl 10. Strax insåg vi att det just i natt gavs oss en timme till på grund av vintertiden, så klockan var bara halv tio och vi var sans souci.

Så detta blev en söndag i panoramaformat.

Fontana Media frågade om jag vill läsa två nyheter, och det ville jag förstås! Den ena var den rykande färska Bärtil-boken av Monika Vikström-Jokela och den andra Yvonne Hoffmans Fånge hos tsaren.

Tillsammans med eleverna läste vi böckerna och diskuterade vad vi tyckte om dem. Några elever hade sedan möjlighet att åka till bokmässan och träffa författarna.

Bärtil är känd från teve men det är ändå något helt annat att nu få bekanta sig med honom i en bok. Alla barn har med glädje tagit emot den och tycker om den. Vissa moment är bekanta från teve-serien medan andra känns nya och fräscha. I boken äter djuren lekglass som de gjort av papper och hoprullade strumpor. Det tog inte många minuter innan samma lek lektes här. Jag tycker boken passar för barn från två år och uppåt.

Hoffmans bok Fånge hos tsaren tycker jag personligen att lämpar sig bäst för barn i åldern nio och uppåt. Jag valde låta elever i åk 6 läsa den, men de ansåg den vara lite tråkig och inte så spännande som jag trodde de skulle tycka. Nu läser vi den som högläsningsbok hör hemma för Artur och den fungerar bra. Händelserna i boken utspelar sig under Stora ofredande tid. Den handlar om Jöns och Lisen och hur vardagen kunde ha sett ut på 1700-talet. Både Jöns och Lisen har blivit bortförda till Ryssland från hemlandet Finland. Frågan är om och hur de ska lyckas ta sig hem igen. Läs boken så får du svaret.

Ibland tar jag ut min lilla dotter på en flygtur över stan.

H. Mary Poppins.

Åååå vad roligt det var igen. Massvis med bekanta och armarna raka av alla nyköpta böcker. Satt en halvtimme och njöt och nickade och log då Annika Luther pratade. Kände igen mig i det mesta hon sa och gillar henne skarpt. Hon är så klok och varm och hjärtlig. Kommer ni ihåg att jag fick jobba med henne då jag gjorde praktiken i Vasa övningsskola för tvåårig sedan. Jag hade tur!

Vi hejade på Carina Wolff-Brandt på Vingpennan. Vi talade om skolbesök och jag berättade att och hur jag jobbar med hennes böcker i skolan. Inkommande vecka är det till exempel dags för Vinden vänder på Trollskär med åk 3.
Saga fick en inbunden Bärtil-bok och var salig. Jag fick faktiskt ta del av Bärtil innan den kommit från tryckeriet och de papperssidorna har flitigt lästs.

Bärtil och glassbilen av Monika Vikström-Jokela.

Bland många bekanta fanns även Lena och Stefan, alltså barnens Fammo och Faffa!

Basse har länge talat om det nya caféet i Tölö, Freese Coffee Co.. Idag blev det äntligen av att besöka det och det var toppen.

På tal om julen i förra inlägget bara måste jag berätta att jag väntar så innerligt på att få börja. Börja pyssla. Börja pynta. Börja sjunga Halleluja. Börja glögga.

Som tur jobbar jag som lärare och vi måste ju vara ute i god tid med att öva och förbereda och planera. Så nu är det redan ganska långt jul inne i mitt huvud. Tänk er små förstaklassister som herdar och stjärntydare, änglar, får och kanske en åsna. Ja då vet ni vad som föll på min lott.

Japp och 23 stycken var det.

Önska, önska runt i ring…

Jag önskar mig ett julspel med 23 repliker. Det får gärna vara humoristiskt, stämningsfullt, rörande, lättsamt och inte alltför långt. Tack!

Ja, det blir ju mest iPhonens fotografier publicerade här på bloggen nu för tiden. Så enkelt, så snabbt och så behändigt. Min tid räcker nätt och jämnt till just det. Men den som verkligen levererar fantastiska bilder är ju ingen annan än min svåger Henrik. Hans bilder är de som syns högst uppe på Sagolandet.

Han har dessutom riggat upp en studio hemma hos sig. Där lekte vi lite senast jag var där. Lovar er att ni skall få ett julkort av mig, taget i en studio av en tvättäkta fotograf. Det ni!