Sagolandet

Vi firar sommaravslutning på stugan på Sarvsalö. Det doftar av äpplen och jord och svamp. Jag älskar hösten!

Mina löften om höst-bilder:

När fredagen kom var jag totalt däckad. Älskar ju jobbet och eleverna och kollegerna, men totalt slutkörd ändå. Jag hade förbrukat mångdubbelt fler ord än vad som är bekvämt och rösten var borta och halsen sjuk.

Då satte vi oss i bilen och åkte till den plats som är tystast på jorden. Åtminstone med våra mått mätt. Vi hämtade ved för stugan var kall. Vi tände en mysig brasa och korvade upp yllesockorna. Vi kokade te för att lindra lärarinnan Pratkvarns hals. Vi somnade till en romantisk film…

Så vaknade vi till hackspettens flit och syrsornas sång. Satt på stenen vid stranden och metade med vikta vass-strån. Jag fann styrka (och sinnesfrid) i en bok som ger mig råd hur jag bäst lär mina små ettor läsa.

Jaja, vi är nu inte riktigt i Lovisa påpekar han som var på plats den dagen lokalsinne delades ut. Jag var dessvärre inte. Så skriver telefonen Lovisa så skriver den det. Passar lika bra som något annat.

Har simmat ovanligt mycket i år. Men nu får det räcka. Fast det var riktigt skönt och varmt idag lockade inte en simtur. Däremot tog jag mig en tupplur på solvarma klippor.

Nuddar den klarblå med tårna.

Plötsligt satt de alla där på rad.

Att lämna Saga på dagis nuförtiden är ingen konst. Hejdå säger hon glatt och skuttar in.

Men idag grät hon hjärtskärande och ilsket. Då vi skulle fara hem!

Jag är förstås mycket glad över att hon trivs.

Saga och jag delar ett intresse speciellt mycket och det är att ta hand om babysar. Vems som helst, var som helst och när som helst.

Förstås känns ju små släktingar ännu viktigare att skapa band till.

Idag var det Victorias välsignelse och vi var inte sena att sköta henne, då hon tröttnade på gudstjänsten.

Saga vek inte från hennes sida en sekund. Och pappan till lilltösen lät Saga sköta och vagga och till sist lyckades Saga få henne att somna i hängmattan.

Jag vet, ni undrar alla oroligt hur jag klarat skolstarten! Och då kan jag lugnt meddela att det går bra. Första dagen hade jag huvudvärk utan dess like, hann inte äta och glömde bort att man bara skall ge en instruktion i taget. När andra morgonen grydde kunde jag namnet på samtliga elever och började hitta rytmen.

Jag är trött. Att börja jobba igen tar på krafterna. Samtidigt får jag så mycket energi av det här jobbet. Det låter ologiskt men det är inte det. Kort sagt kan jag säga att jag stortrivs, men tror att det blir bättre för varje dag. Ännu prövar vi oss mest fram för att känna efter vad pulsen är, vad som passar just den här gruppen och så vidare.

Eftersom jag varken vill, ska eller kan säga så mycket mer om mitt jobb kan jag ge boktips. Det är ju det den här bloggen ursprungligen var tänkt som. I klassen läser jag mycket högt. Älskar all slags högläsning. Jag läser Sandvargen av Åsa Lind just nu. Mer om den har jag skrivit här.

En annan favoritbok vi hunnit med är Sven Nordqvists Hattjakten. En perfekt bilderbok för alla åldrar.

Och så bilderna! Så typiska för Sven!

För det första måste jag tacka sommarlovet 2013. Det var fantastiskt. Det var oändligt. Det var varmt. Det var resor. Det var stugan. Ja, ni vet. Det var skönt och avkopplande. Tack också till dig som följt med oss och vårt sommarlov här på bloggen.

Nu kör vardagen igång och vem vet om jag hinner blogga. Idag har jag jobbat non stop mellan kl 9-23. Är mycket trött, sjukt ivrig, lite pirrig och oändligt förväntansfull. Jag skall ju få 23 nya ettor som jag ser fram emot att lära känna. Men nog är det spännande….

Det är så vackert att höra pappa läsa sagor för Saga. Inte för att han läser särskilt poetiskt eller betonar på något speciellt sätt. Inte alls. Utan för att han läser.

”Ska jag läsa för dig?” frågar han. ”Välj en bok!”

Det är det som är så fint. Att han vill.

Varje kväll strax innan hon somnar då kommer den, dagens visdom och härliga tanke. Som i kväll:

”Mamma, din prins blev ju sedan min pappa! Tänk!”

Eller den här;

”Men var var jag någonstans innan jag började växa i din mage???”

Jag sa som jag sagt till pojkarna: att hon var i Guds tanke.