Sagolandet

Det klingar så fint det. Det har jag alltid tyckt.

Önskar er en härlig midsommar, blommor och bastukvast.

Från och med nu har hela familjen semester. Det firade vi med en ordentlig sovmorgon. Kl nio slog Saga upp sina blå och jag kan fortfarande känna förundrad och tacksamhet över att hon är så begåvad på att sova. Åtta somnade hon igår kväll och så sover hon glatt 13 timmar.

Så var det minsann inte på pojkarnas tid. Oberoende vardag eller semester vaknade de gärna i arla morgonstund där runt sex-snåret. Då fick vi lov att ta vartannat morgonpass och dessutom kanske krypa tillbaka och vila en stund för att orka.

Vi tog snabb-båten över till Tallinn och var på andra sidan viken efter 1h 40 min.

Mitt favoritcafé ligger i gamla stan och heter Chocolaterie du Pierre, dit tog jag familjen.

Alla fick hitta en dörr åt sig själva:

Harald fick i present att pröva gränserna uppe i trädkronorna på Pirita Seikluspark (Äventyrspark i Pirita). Med sig fick han lillebror Artur. Det var en äventyrsbana som hette duga, stundvis lite för svårt för nio åringen, men det fanns inget alternativ än att kämpa på, bita ihop och övervinna rädslan, speciellt svårt var det på 15 meters höjd och då fingrarna började krampa. Det stod att banan skulle ta 2,5 h, det tog 4 för våra pojkar.

Saga ville fånga duvor, vi lät inte henne. Sedan hittade hon den här:

Klätterparken var belägen precis bredvid den härliga sandstranden i Pirita. Jag och Saga var länge där och njöt.

På kvällen tog vi båten hem igen, vi kunde nog gärna ha stannat en dag till. Nästa gång.

Nu gör vi ett nytt försök och åker över till Tallinn. Kör enligt samma planer som på födelsedagen, idag ska Harald alltså äntligen få sina upplevelse-pusselbitar.

Här är några av plaggen jag fick av Peppe. Glad jag!

Peppe, tack för idag, här får du en ros:

Upprepade gånger idag har Saga frågat mig; mamma, hur har du det? Eller; mamma är allt bra med dig?

Jag blir så överraskad av hennes empati att jag inte riktigt vet vad jag förväntas svara. Ja tack, allt bra här uppe i det blå, själv då?

Älskade lilla gosnos!

Vi åkte in till Rödbergen idag, Sagan och jag. Först träffade vi min älskade kollega Lena. När man är med Lena är det som att gå på bomull, eller vara invirad i bomull. Hon är den mjukaste, varmaste och härligaste som finns. Jag bara ler och ler. Barnen älskar henne, alla älskar henne. Det går nog inte att beskriva Lena, men hon är genomgod.

Här fixar de efterrätt.

Vi passade också på att vinka hejdå till Peppe och Vidar som snart åker till Amerika. Vi kommer att sakna er.

Jag fick med mig några plagg kläder av Peppe, vilket är superskoj, då kommer hon inte att kännas så långt borta när jag bär de plaggen.

Harald och hans mamma:

Han är ju snart ifatt mig längdmässigt och ändå var det ju alldeles nyss han lärde oss namnen på all världens dinosaurier och inte var det ju länge sedan han cyklade omkring i Studentbyn med stödhjul och Leopold mjukisen på pakethållaren.

Aj, du undrar över tystnaden på bloggen? Tolvåringen har firats.

Det blåste verkligen hårt idag, och flera gånger var vi tacksamma över att vi inte var ute till havs. Vi gör ett nytt försök med resan till Tallinn senare.

Vi funderade på tusen alternativ för vad vi skulle sysselsätta oss med i dag istället. Mumindalen? Väski? Svartholm utanför Lovisa? Museitåget mellan Nickby-Borgå? Högholmen? Alla var lite svårflirtade efter nederlaget och till sist sa barnen att en simstrand skulle vara kul. Så vi tog till cyklarna och åkte till stans blåsigaste ställe, Casinostranden på Drumsö. Pojkarna gillar den stora båten där. Det stormade så ofantligt mycket så någon simning var det aldrig tal om.

Första depåstop var utanför vårt gamla hem på Lövö, här bodde vi då vi flyttade från Åbo år 2007. Ett år hann vi bo här, ett fint år med många goda minnen. Saga sov gott hela vägen.

Babushkan Sonja i blåsväder:

Och Harald fick ännu en av uppdragspusselbitarna:

Vi fortsatte cykelturen in till centrum där vi mötte upp farmor, farfar och Simon. De ville bjuda på middag och det hela blev en oförglömlig kväll för vår tolvåring.

Vi for nämligen till vikingarestaurangen Harald. Maten var jättegod och personalen mycket trevlig, vi tyckte alla att stället påminde om Tallinns Olde Hansa, vilket ju var rätt passande.

Då de i personalen fick veta att det fanns ett födelsedagsbarn i sällskapet som dessutom heter Harald blev han så uppvaktad. De bjöd honom bland snnat på äkta fermenterat hajkött!

Samtidigt fick en man som firade sin svensexa uträtta ett vikingatida dop på Harald.

Ibland kan en dag bli helt annorlunda än man tänkt sig, men ändå superbra!