Vi firade båda våra marsbarn igår. Runt trettio gäster värmde upp huset och grattade (snart) nio-åringen och (nyss fyllda) tre-åringen.
Saga blåser ljus, pappa håller i håret (som fattade eld på riktiga födelsedagen) och Harald håller ett vakande öga.
Artur blåser ljus, syskonen tittar på.
Här om veckan satt jag och pratade med en vän som har både äldre barn än vi och jämngamla. Hon berättade att hon och hennes man går på en kurs för att få vardagen att fungera bättre. Hon nämnde också hur viktigt det är att leka med barnen. Jag tog detta till mitt hjärta och tänkte att jag skall leka mera med Saga. Jag la undan min telefon då jag kom hem för att inte frestas att spela wordfeud annat än då hon tittade på Buu-klubben.
Saga är jätteduktig på att leka själv, hon kan leka i timmar i rummet då hon kommer från dagis. Men då jag öppnade pandoras ask och började gå med i leken får jag inte göra något annat. Jag ska vara dagistant, baby, båt och någons moster. Det är inte så att jag inte lekt med henne tidigare men nu mer medvetet.
Jag tycker det är helt kul att leka men jag orkar ju inte göra det hela tiden. Idag måste jag till sist bara säga att jag vill göra något annat i mellan. För samtidigt som jag tycker det är viktigt att leka ned henne tycker jag också det är viktigt att hon kan gå in i lekens värld utan min hjälp.
Jag spionerade på henne då hon klädde alla sina mjukisdjur i sina gamla babykläder. Mycket sött!
Berätta gärna hur mycket du leker med ditt eller dina barn. Jag är nyfiken.
I morse fick Saga en liten föreläsning om hur hennes far önskar att hon skulle dricka vatten med lite mer koncentration. Inte sällan torkar vi upp då vattenglaset välter, oftast bara för att hon har så bråttom.
När jag dukade bordet idag fällde jag hennes vattenglas var på hon brast ut i det råaste hånskrattet man kan tänka sig och kontrade med ett: ”pappa, jag är inte den enda busungen i den här familjen!”
Buzzador ville att jag skulle testa Möllers Omega-3 Pikkukalat. Saga tycker de smakar godis och väntar att varje morgon på sina två fiskar.
Varför fiskolja kanske någon frågar sig? Såhär står det på Omega-3 Pikkukalat-förpackningen: Omega-3-fettsyror är nödvändiga och de är viktiga för hjärtat (DHA+EPA 250 mg/dygn) och hjärnan och synförmågan (DHA 250 mg/dygn). D-vitamin hjälper till att bilda muskulatur, skelett och tänder samt är viktig för kroppens naturliga försvarsmekanism. D3-vitamin tas lätt upp i kroppen och den är mer effektiv än D2-vitamin. Möller Omega-3 Pikkukalat innehåller inga konstgjorda färg- eller sötningsmedel, samt inga konserveringsmedel. Som naturliga sötningsmedel fungerar xylitol och sorbitol.
Fiskarna är hala och granna och smakar frukt. De tilltalar verkligen en tre-åring.
Det plingar på dörren och eftersom Harald som varit hos en kompis borde vara på intågande går jag glatt och öppnar. Utan minsta lilla eftertanke. Döm om min förvåning då där inte står en Harald utan två killar i kostym som vill berätta om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mig. Som är iklädd endast underställ.
Jag vet inte vem som var mer generad.
Inte nog med att solen skiner som aldrig förr, att vinterns järngrepp blir allt mjukare eller att jag har fått tre, för mig, nya böcker, den här dagen har varit full av positiv energi.
Dagens energi-kick nummer ett: fick av min kollega Lilla a ett superhärligt Odd Molly armband. Det skramlar så roligt när jag bär det.
Dagens andra energi-kick var elevernas iver inför grupparbetet och de nya platserna ”den nya sittordningen äger” eller ”jag älskar min nya plats” lät det i veckoutvärderingen.
Och till sist fick jag ännu gå på kaffe med härliga, energiska Peppe.
Nu välkomnar vi veckoslutet. Härligt.
Det råkade bli en hel del eko-tänk i år till veckans födisbarn. Av Haralds klasskompis Hedvig köpte vi en låda avlagda pet-shops. För Saga är de förstås som nya och väldigt uppskattade.
Så ringde min goda vän Tania och frågade om hon får komma över med några (läs: 7!) kassar kläder som blivit för små till deras barn. Där fick Saga så många fina klädesplagg att hon är alldeles ifrån sig av lycka. Inte är det svårt att föreställa sig promenadvägen ner till stranden på Sarfsalö i klädd den här klänningen och med en rinnande glass i handen.
Dessutom fick vi låna deras duplo-slott. Just nu bor prinsessan Saga och prins Nicholas i det här slottet, tidigare var det prinsessan Kiara som kröp ner bland dunbolstren. Vem som sedan bestiger tronen är ännu öppet, men visst är det spännande?
För tre år sedan blev jag mamma till en liten flicka. Vi hade väntat på henne så. Och sedan den dagen hon kom till oss har hon fört med sig så mycket glädje, så många skratt och så mycket lycka att det inte går att beskriva i en text. Hon är så glad och sprudlande, så söt och så livfull att jag ofta får nypa mig själv för att inse att hon är på riktigt.
Hon har väntat på den här dagen, att bli tre är tydligen ett steg mot en större medvetenhet. Hon kallar sig själv mammas prinsessa, hon är medveten om könsroller (jag vet!) och hon påpekar hela tiden vem som är pojke och vem som är flickor. Detta hade till och med dagispersonalen uppmärksammat på hennes härliga födelsedagskort, Saga lär ska säga ”Jag är en flicka fast jag gungar med pojkar”. Hon leker mest med dockor och är en hejare på att lägga pussel och bygga konstverk av lego.
Min present till Sagaskatten var att gå från jobbet så tidigt som bara möjligt för att vara med henne, läsa sagor och bara krama den lilla jag inte kan få nog av. Idag ställde vi till med kalas och bjöd in bästa kompisen Nicholas och Camilla. Strax innan läggdags dök också Fammo och Faffa upp.
Grattis SagaminSaga, här kommer dikten som är din:
I sagans skog där snurrar sagans slända
och spinner tråd som blank som solen är.
I sagans skog kan nästan allting hända
och nästan allting händer också där.
(Lennart Hellsing)
Hemma hos oss känns det ibland orättvist! Det är bara jag som dammsuger. Bara jag som planerar mat. Bara jag som handlar. Det är bara jag som tvättar vessan. Så är det hos oss.
Nånej, så är det inte, men det är så jag känner det stundvis och det är så jag tjatar.
Trött på det och på mitt tjat beslöt vi att återinföra ett system vi hade för x antal år sedan, nämligen ett sorts vecka-vecka system. Varannan vecka planerar den ena matsedeln, handlar och gör mat. Den andra städar huset och byker.
Sedan är det upp till var och en att själv bestämma hur ofta det behöver dammsugas, torkas damm eller bykas (allt på en dag eller lite i taget), samma sak med maten gör man storkok ett par gånger eller fixar man varje dag.
Det här är min städvecka och som jag städat! Ytorna skiner i takt med nyköpta blommor.
Vi grälar sällan jag och Basse, men gör vi det är det om städning. Eller egentligen det är jag som grälar… Men det är för att jag känner mig orättvist behandlad. Men nu blir det andra bullar! Hur gör ni hos er? Fungerar det? Är alla nöjda och glada med det systemet?
