Sagolandet

Barnen på Stortorget.

Jättegod choklad och lyxig latte på Chokladkoppen

Jag hade lockat med barnen till Hallwylska palatset för att jag skulle få se klänningarna från Downton Abbey. Det visade sig än en gång att svenskarna är hejare på museer, likt detektiver upptäckte barnen museet in i minsta detalj tack vare häftiga ledtrådar.

Vi var inte de enda som ville se utställningen. Köerna var långa, min happy family (som vi fick höra några gånger) ser du mitt i kön, nära ingången. Saga var smart nog att sova sig genom hela köandet.

Jag fick besöka pärlan Odd Molly.

Jag och Basse tog en språngfika, haha språngfika! Det kommer att bli årets ord i den här familjen har jag på känn.

Vi tänkte på Viktor som fyllde år just då.

Det var riktigt behagligt att vara ute idag. Det föll till och med lite snö och kölden gjorde kinderna rosiga. Vi har granen kvar ännu och den barrar inte nämnvärt. Ändå måste vi väl på söndagen göra oss av med den eftersom husbolaget har grantransport. Samtidigt brukar jag alltid tycka att det är skönt då ytorna blir tomma och känslan av feng shui återvänder.

Men ännu får vi njuta av den några dagar.

Ni vet ju att jag älskar mitt jobb om det så är tisdag klockan åtta i november och jumpasalens tak lyfter. Ni vet att jag älskar mitt jobb om det så regnar eller stormar då vi har utedag. Ni vet att jag älskar mitt jobb oberoende vad.

Ändå måste jag nog säga att 16 dagar jullov är ganska så skönt.

Idag kom Henrik med barnen på besök. Jag passade på att testa senaste appen, BubbleFrame, på min telefon och är hooked.

Visst ser det skojigt ut?

Det blev nytt år. Ett grått nytt år. Regnet står som spö i backen och äter min snö. Sluta upp med det! Ge mig minus femton och pudersnö. Tack!

Vi firade in det nya året hos svärföräldrarna med Basses syskon. Vi åt gott och spelade sällskapspel och skrattade så tårarna rann. Vi ses under klockan är spelet som vi spelat flera gånger sedan jul. Släkt med Morjens, men frågorna handlar om Helsingfors. Förvånansvärt roligt.

Jag har aldrig i hela mitt liv tänt en raket. Men de fascinerar mig, de vita, stora mest. Men får jag välja är det nog tomteblossen eller sprakastickorna som tar priset.

Saga, min Saga, ställer oss frågan varför flera gånger om dagen. Det är sunt och får oss att tänka igenom saker och ting lite extra. Varför sätter man underbyxorna under strumpbyxorna eller varför måste man äta gröt före godiset. Ja? Varför?

Igår såg hon en stund ut som på bilden ovan. Ögonen tårades och underläppen darrade då vi vid åtta-snåret försökte visa henne vad raketer är för något. ”Varför gör vi såhär?” undrade hon besviket. Vi slutade göra det och det stannade vid en raket. Vi som uppskattar vita glitterstjärnor gick ut igen vid tolvslaget, då sov den lilla silverlockiga, frågvisa tösen sedan länge.

I natt får vi välkomna ett nytt år. Det känns bra. Alltid är det ju början på något nytt, en ny start med nya förväntningar och förhoppningar. Jag ska vara snällare med mig själv, tro på mig själv, inte ha dåligt samvete för allting, inte läsa bloggar som gör mig ledsen, jag ska fortsätta inse att det viktigaste är min familj och att jag är lycklig. Jag ska ha som motto att bemöta alla människor jag möter så som jag själv vill bli bemött. Det var mina löften.

Har du några?

Gott nytt år och välkommen år 2013! Nu gör vi historia!

Redan i somras fick jag av min systerdotter höra om filmen Brave. Madicken hade sett filmen i USA och älskade den.

Igår hyrde vi äntligen filmen via AppleTV och jag kan bara hålla med Madicken, den filmen är bäst. Den bästa jag sett på länge. Fint budskap, bra musik och lagom vacker och spännande.

Det här var dessutom en milstolpe för oss eftersom det var första filmen vi alla i vår familj kunde se tillsammans. Stundvis var den nog ändå lite för skrämmande för Saga och vi tittade inte då.

Nu tittar vi på den igen.

Jag och Basse satt för några kvällar sedan med varsitt glögg-glas och tittade på granen och på varandra. Vi började prata om året som gott, år 2012 och var rörande överens om att det inte var det bästa året. Mycket var bra, härligt bra naturligtvis. Men det rymdes samtidigt hemskt mycket tråkigt i året också. Saker som jag inte kan skriva desto mer om här på bloggen. Samtidigt kunde vi konstatera att det nu bara kan bli bättre, år 2013 kan bli bra mycket bättre och framtiden bär vi inom oss liksom hoppet om en bättre och ljusare framtid.

Jag sammanfattade ändå en årskrönika med bilder från året som gått även om det inte var så gott.

I januari var det Vasa och PF som gällde. Det var fruktansvärt tungt både ekonomisk och psykiskt att lämna familjen och resa till Vasa. Men jag gjorde det och snart får jag lön för mödan, när jag nu äntligen kan söka tjänst.

I februari och egentligen hela våren njöt jag av att vara mammaledig och få träffa goda vänner över en kopp kaffe. Livet!

I mars fyllde Saga två och Artur åtta. Jag var i Vasa och klippte håret kortare och hade pannlugg.

I april blev vi faddrar till en härlig liten pojke som för varje dag betyder alltmer för oss, liksom hans föräldrar.

I maj reste jag för sista gången upp till Vasa och fick mitt betyg som bevisar att jag kan undervisa såväl barn som ungdom i alla stadier! Halleluja!

I juni fyllde Harald 11, vi vandrade på Gotland och firade midsommar på Sarvsalö. Barnen var så underbara.

Juli var semester och sommarlov som bäst. Vi var mycket på landet, gjorde resor inom vårt eget fina land och njöt av smultron.

I augusti började pojkarna skoln medan Saga och jag njöt av sista tiden hemma med varandra. Vi hann med några vandringar och fastnade alla på bild, hela familjen:

I september började vi skola in Saga på dagis, allt gick jättefint och det såg ljust ut. Vi blev med cykelvagn och nu när snön ligger djup längtar jag i smyg efter cykelturerna som komma skall.

Så kom oktober med allt nytt. Dagis för Saga och jobb för mig. Jag fick ett vikariat i Cygnaeus lågstadieskola och började i åk 3-4. Saga blev sjuk, slutade prata och slöt sig likt en mussla i sitt skal. Hon började kasta upp och blev allt svagare, det blev en tur till Barnkliniken och snart förstod vi att Sagas illamående var psykiskt. I samma veva som vi förstod det började allt, tack och lov,  gå bättre. Eleverna mina är finast och ger mig söta komplimanger när jag minst anar det men mest behöver det:

November kom med en resa till Köpenhamn med mamma och mina systrar.

I december längtade jag efter jullovet som aldrig förr, Saga blev en smurf och hade sitt livs första julfest på dagis.

Jag vill tacka er som läser min blogg. Jag funderar nu och då på om Sagolandet alls har en plats bland alla bloggar, men det att så många hundra dagligen läser måste väl betyda något! Så fortsätt du läsa så fortsätter jag blogga. Tills vidare.

Allt gott och ett fantastiskt nytt år önskar jag er alla!

Tack!