Sagolandet

Lika överraskande som ljuvlig kommer den år efter år. Man kan inte fatta att solen kan värma som den gör. Ännu mindre kan man fatta att små blommor ploppar upp ur det gråbruna. Nu är vi där, i en tid då inget är självklart.

Att jag får medlockad hela min härliga familj på söndagspromenad är lika överraskande och ljuvligt. Idag hände även det. Mitt hjärta svämmade över av lycka. Jag tackade dem högt. Tack för att ni finns. Tack för att ni kom med ut. TACK för att just ni kom till mig. De stirrade tillbaka på mig som om jag sagt att jag såg en blåsippa flyga i skyn…

Jag har varit ovanligt sjuk den senaste månaden, först tog jag influensan och nu på senare tid magsjukan. Jag brukar, på riktigt!, INTE vara sjuk.

Men nu blev jag och det som också var annorlunda var att jag fattade att bli hemma för att inte återvända till jobbet förrän jag var helt frisk igen (okej, 7/11 dagar var sportlov). Tidigare har jag försökt visa mig ”duktig” och ”stark”, men det är ju bara, bara dumt! Jag menar, vem vill egentligen bli smittad? Ingen!

Kate hämtade björkris och jag prydde det med små söta videkissor i ull som jag fått av Camilla. Våren är nog på antågande trots allt.

Att Stella Parland inte längre finns bland oss är så sorgligt. Men hon lever i sina dikter. Jag har läst flera av hennes dikter med mina elever, vi har dansat dem, vi har sjungit dem och skrattat och skojat. Nu fick Artur som läxa att hitta valfri dikt till i morgon. Jag försökte först med Nils Ferlins Barfotabarn men den föll inte gossen på läppen. Då ringde jag Annika Sandelin som bor granne med oss och så fick jag låna hennes ”Stella” böcker! Satt länge efter att Artur hittat sin dikt och läste och njöt.

Måste köpa egna!

Vi måste tala om det här med att springa/ jogga/ löpa/ länka… Jag är en periodare. Springer från första torra vårdagen till första snön ungefär. Där emellan promenerar jag raskt. Jag tänker alltid att det får räcka med att gå, jag behöver inte jogga, jag har bara barfotatossor och det går inte att springare dem i snöslask osv. Men så kommer våren och sommaren och jag börjar springa. 

Vad får en till det? Vad är bra med att springa? Förutom att det går betydligt snabbare än att gå. Och att powerwalkar tar ju i snitt ett par timmar om man vill få motion… Så jag undrar om du kan lista fördelar med att springa framom att promenera? Som en liten pepplista för mig alltså. 

Tack på förhand!

Vad jag såg idag när jag var ute och sprang; 



Idag är det internationella kvinnodagen. I dagens hbl kan vi läsa mer kvinnor i Indien som lär sig självförsvar. Även en insändare på debattsidorna handlar om feministiskt självförsvar (Markus Drake). 

Jag började träna ”femselfdefence” i Åbo år 2006 och fortsatte några år efter det i Helsingfors. Det var givande på många olika plan, vi diskuterade, tränade, sparkade, iakttog och lärde oss säga nej. 

Att våga säga ifrån och själv bestämma vad man upplever som kränkande är inte något som kommer av sig själv, det behöver läras in och tränas. 

Önskar er alla en trevlig kvinnodag!

Saga, vår skatt, fyller fem år. Det är en glad och klok flicka vi får umgås med. Hon är vetgirig och så innerligt snäll och kärleksfull.

Hon bygger lego med Harald.

Hon fick en glittrig nattlampa av oss (hon spår även allas framtid i den; pappa, kulan säger att du kommer att få en kall vinter nästa år!)

Här är bilder från hur det såg ut när Sagan var nyutkommen:

Inte en endaste en dag har jag varit sjuk under hela läsåret och så slår influensan till och däckar mig på sportlovet. Det började redan i Stockholm så där smått och nu tillbringar jag fjärde dagen i sängen. Det jag gjort hittills är plöjt igenom säsongerna av serien The Borgias. Ett spännande kostymdrama med ljuvliga kläder, kärlek och ja, fasansfullt mycket mord och hämnd också. Jag stickar alltid när jag ser på film så blir det för spännande kan en alltid titta lite mer på stickningen…

Han är så fin, den här lilla mannen.

Man kan kalla det GLÄDJE sa Saga och syftade på att få resa tillsammans med sina kusiner.

Jag önskar att hon och hennes bröder i framtiden kommer att vilja göra mycket tillsammans.