En tvåbarnsmammas filosoferingar

Jag har nu varit mamma till två barn i ungefär fyra månader. Under den tiden har jag ganska ofta fått frågan om det är annorlunda att vara tvåbarnsmamma. Jag har hunnit fundera ganska mycket på den frågan också. Så vad är det då som skiljer en andra gångs mamma från en första? Det är ju naturligtvis olika från person till person men för mig finns det några markanta skillnader. Jag kan amma gående. Det är visserligen ingenting som jag direkt föredrar men det är helt praktiskt! Det är inte ofta jag hinner äta min mat medan den ännu är varm, och äter jag den medan den är varm är det oftast med åtminstone ett barn i famnen. Men vad är egentligen varm mat i jämförelse med två små, runda och mjuka barnkroppar?!



En annan fråga som jag får nu och då är hur vi har råd att ha barn? Jag har egentligen inget direkt svar på den frågan, vi har råd trots att vi ibland är panka, precis som man orkar trots att man är trött. Jag njuter hejdlöst av att pussa fjuniga babyhuvuden och att torka snoriga barnkinder är inte alls så obehagligt som det låter.

Jag ser på mina barn, de är det finaste som finns. Ibland känns det jobbigt att gå omkring och lukta sur mjölk, vika blöjor, bära på en baby med magont. Men trots det är jag övertygad om att jag vill ha flera barn nångång i framtiden. När Harald var baby undrade jag hur jag skulle räcka till att någonsin älska ett annat barn, jag trodde faktiskt det skulle vara omöjligt. Nu vet jag att det går och det känns roligare och lättare nu med andra barnet. Mycket går liksom av sig själv.

Idag städade jag undan en viktig del av mitt liv. Närmare bestämt mappar från sju års studier. Det var inga små mängder anteckningar, 15 proppfulla mappar. Att studietiden är slut blev mer påtagligt i och med detta. Det känns både vemodigt och skönt på samma gång. Ett nytt livsskede tar form. Jag får vara mamma på heltid och jag njuter av varje ögonblick.

Nu är Artur hungrig och det låter som om Basse skulle behöva bli befriad från ett av barnen…

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *