Katla och keramik

Vi har kommit hem från vår resa till Sverige. I mitt senaste inlägg skrev jag att barnen hade blivit förkylda. Tyvärr ledde förkylningen till öroninflamation för Arturs del. På torsdagen några timmar före vi skulle åka var jag till läkaren med den lille stackaren. Han var ganska medtagen och trött. Det kändes inte så värst bra att åka just då. Men som tur var sov han för det mesta i sin vagn och märkte knappt av att vi var på resa.

Nån snålas på äppelmoset…


Och visst var det bra att vi inte avbokade hela resan för det blev verkligen en härlig resa. På fredagen kom vi i land redan 6.30 = gräsligt tidigt. Vi möttes av ett kallt och dimmigt Stockholm. Vi vandrade genom Söder och Gamla stan in till City. Där köpte vi morgonmål och hade picknick i Kungsträdgården. Snart tittade solen fram och det såg lovande ut. Vi promenerade vidare till Junibacken, dagens höjdpunkt. Harald älskade att komma till denna sagornas värld. Han var så fascinerad av allt han såg. Det är en glädje att resa med honom, han uppskattar allt så mycket och han suger i sig all information. Sagotåget på Junibacken var verkligt fint om än aningen skrämmande. Så här låter det hos oss nu för tiden… ”Mamma vänta lite, den där draken, Katla, kan den komma ut?” ”Mamma vänta lite, den där draken, är den stor?” ”Mamma, den där draken, sitter den fast med kätting?” ”Mamma, den där draken, den finns väl bara i sagorna?” Eller ”det var roligt när vi blev små!!!” (Nils Karlsson Pyssling).

Harald leker med Elsa Beskow-figurer

Harald, alias Alfons Åberg

Senare samma dag åkte vi med tåg till Uppsala. Det var skönt att komma hem till Karin och Fredrik för vid det laget var vi ganska trötta.

På lördagen fick vi se ännu mer av vår lilla museifantast Harald. Vi fick nästan släpa ut honom från Paleontologiska muséet! Här fick vi bland annat se skelett av dinosaurier, ojoj vad det var intressant!

Nu har min keramikkurs kört igång. Jag var första gången idag och fick verkligen blodad tand, detta var skoj! Det var samtidigt oerhört skönt att få göra något på egen hand, utan barn en liten stund. Man uppskattar dem så mycket mera sen igen då man efter ett par timmar återser dem.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *