Igår fyllde Basse 28 år. Vi började sällskapa med varandra då vi var 16- 17 år gamla. Så det är redan en hel del födelsedagar som vi hunnit fira tillsammans. Födelsedagarna för med sig otaliga minnen. En födelsedag var speciellt rolig, den doftar starkt av ungdom och känslan av att man kan allt om man bara vill. Det minnet är från min födelsedag som också infaller i november. Efter skoldagen jobbade jag då ett par timmar på en liten butik i Västerskog. På kvällen då jag kom hem firande vi smått hemma i mitt barndomshem. Därefter körde mamma mig och Basse till Helsingfors där vi gick på teater. Efter föreställningen träffade vi Basses farbror med fru och de bjöd oss hem till sig på glögg. När klockan var runt tio på kvällen tog vi bussen till Sibbo igen. När vi steg ur bussen föll det stora vita snöflingor och jag kände att nu var födelsedagen fullbordad, för det SKA finnas snö på min födelsedag. Men ännu var dagen inte slut för vår del. Nej, nu kom Basses pappa och hämtade oss från södra Sibbo för att föra oss till en lillajulsfest som skolan ordnade. (Vi hade ju inte körkort ännu på den tiden så vi får tacka våra föräldrar som snällt ställde upp på alla galenskaper.)
Att ha födelsedag och planera för födelsedag nu är annorlunda, men inte nödvändigtvis mindre roligt. När Harald fick veta att det är pappas födelsedag visste han genast att pappa måste få en present. ”Jag vet, pappa ska få en egen bil! Och sen kan jag ju låna bilen av pappa!” Sagt och gjort. Vi for till en leksaksbutik och Harald valde ut en leksaksbil åt pappa, helt övertygad om att det var den bästa present pappa kan tänkas få. Och vad spännande det varit hela veckan att ha en hemlighet. Och pappa blev glad!
Uppsjungning
