Idag var det min dag. Först var det keramikkurs, utan barn. Sedan syjunta, även det utan barn. Det kändes mycket konstigt att öppna ytterdörren hos Ruth utan att samtidigt forsla in barnvagnen. Ännu konstigare att sitta och sticka ostört i nästan tre timmar. Det var underbart. Visst är barnen också underbara, det bästa jag har. Men ibland behöver man egen tid. Små vardagliga saker blir enormt tunga ibland. Som att aldrig få äta sin smörgås ifred vid morgonmålet. Än vill någon ha just din gurka än vill någon ha mer mjölk på gröten just då du ska äta, eller att inte få gå på WC ensam. Då man märker att det är lyx att få föra ut soporna -ENSAM- är det dags att få mera egen tid. Så det är mitt och Basses nyårslöfte. Eller mitt är att ta mera tid för bara mig och hans är att ge mera tid åt mig. Snäll, jag vet.
Årets julklapp till de flesta: tovade vantar. Om jag räknat rätt stickade jag tio par + tre mössor medan Artur antingen sov eller hjälpte till efter bästa förmåga:
Mammas kreationer förstår inte jag mig på, är detta verkligen en vante? Okej hur ser då en mössa ut???
–
–
–
–
–
–
–
–
Såhär: (före den behandlats i tvättmaskinen det vill säga)
Hahahahhah! Ni är allt roliga! 😉