Vardag efter fest efter fest efter fest

Vi har haft påsklov. Ledigt från vad kan man ju fråga sig då jag är hemmamamma. Men vi har i alla fall varit på annan ort och det kändes som lov. Under lovet hann vi fira påsk och Gullungens ett årsdag, i flera repriser till och med. Det ska firas ordentligt då man ju bara en gång fyller ett!

Ett bröllop hann vi också fira. Så det var ett lov fyllt med festligheter av olika slag. Roligt har det varit. Under den gångna veckan har Arturs ordförråd växt. I måndags då vi skulle vinka hejdå till engelsmännen överraskade Artur oss alla med ett klockrent ”hejjjdå”. Och så förstår han så mycket mer än man kan ana, ”för den här till pappa” och han går och letar efter pappa och ger saken, tufft!

Idag fick jag bevisat för mig att det är inte alltid är lika lätt att vara feminist i praktiken som i teorin. Haralds stödhjul till cykeln har varit söndrigt sen i höstas. Jag har inte gjort något för att fixa det, undermedvetet har jag väl klassat stödhjulsfixande till en ”Basses grej”. Nå nu då snön smultit (för övrigt kan man även säga smält även om jag förknippar det med en bomb eller nåt…) tog Basse tag i saken och beställde ett nytt stödhjul. Så idag då barnen sov slog det mig att kanske JAG skulle kunna fixa det. Först stod jag ute i blåsten med kjolen fladdrande runt benen och försökte lösa på första bästa mutter. Snart muttrade jag för den satt som sten!

Nå jag tog in cykel, svängde den upp och ner och märkte att jag skruvat på fel sida av muttern. Ajaj, skulle ha sparat mig ett par blåsor. Tyckte lite synd om mig själv för att jag gått in för att leva i ett jämlikt förhållande. Hur enkelt skulle det inte nu ha varit att bara konstatera ”inte min sak att fixa, jag är ju kvinna…”, men i samma stund slog det mig att då skulle det nog bli väldigt ensamt i köket och vid dammsugaren. Nej tack! Så efter en timme kunde jag stolt lyfta ut cykeln igen och en halv timme senare cyklade vi iväg för att möta pappa.

Godnatt säger Sonja Skruvmejsel