Flyttkaos, morsdag och gårdstalko

Vårt nuvarande hem är en labyrint. Artur tycker det är kul att gömma sig bakom staplar av pafflådor. Hans mamma irriterar sig över små fingrar som lyckas pillra ut saker ur bärhålen som finns i lådorna. Idag rev han ut en hel makaronipåse! Som tur var tyckte storebror att det var en urkul lek att försöka hinna plocka upp varendaste en makaron i en mugg innan lillebror hann stoppa dem i munnen. Tio poäng till Harald som oftast går på mina försök att hitta på aktiviteter ur tråkigheter.

Det är inte lätt att packa ner 70 kvadratmeter med två juveler springade i fötterna. De blir snabbt uttråkade på mitt ”TITTA nu packar mamma ner den HÄR muggen, vaaar ska vi få den att rymmas, OJ här rymdes den…”. Så gissa om jag blev glad då jag hittade dem sittande mitt bland pafflådorna och Harald läste för Artur. Harald kan många böcker utantill och återger dem så gott som ordagrant för Artur. Okej panda blir padda men det är ju en bagatell i det stora hela. Vi packar för fulla muggar, jag vet inte hur många sjuttons boklådor som redan fyllts och ännu är fyra hyllmeter kvar och pafflådorna slut -igen. Dessutom har jag dragit på mig en envis förkylning och är alldeles matt. Det skulle vara att ta ut den där obefintliga sjukledigheten nu igen. Okej dosen av klagomål är full.

Roligare saker: vi har firat morsdag. Världens bästa pojkar uppvaktade mig och jag skattar mig lycklig över att ha dem. Harald hade målat en fin saftflaska åt mig. Som motiv hade han (troget den fyra-åring han snart är) valt att måla sig själv i favoritfärgen röd, en sol och ett träd. Dagistanten sa att han varit mycket målmedveten och noggrann med sitt mästerverk. Basse hade uppmärksammat att min hårtork gått sönder så nu fick jag en ny. Dessutom fick jag Rajatons senaste skiva Kevät. Trevligt trevligt.

Igår var vi ett varv på gårdstalko vid nya huset. Lite smånervösa var vi då vi inte kände någon, ja utom en granne som jag talat med på mogonen faktiskt. Men det gick bra och vi var glada och nöjda över att vi for. På ett naturligt sätt kom vi nu i kontakt med grannarna och de gav oss ett välkomnande som hette duga. Basse fotade med sin kameratelefon så här kan du se en bild av vårt taklagsöl. Så värst mycket fysiskt arbete blev det inte för vår del men Basse fixade vår lilla rabatt så nu kan liljekonvaljerna växa bättre.