"Vi är ett folk på vandring…"

Faffa och Artur sjunger

… ja så sjöng vi under vår pilgrimsvandring på Öland. Det var en underbar resa med många fina minnen. Harald överraskade alla genom sitt solskenshumör och sitt ork. Att en liten fyra-åring skulle vandra (läs: springa, hoppa, skutta…) 60 kilometer kunde väl ingen ha trott. Men det gjorde han, utan gnat och gnäll. Första dagen var jobbigast. Då gick han med sina föräldrar och hade inte riktigt förstått vad det hela handlade om. Dessutom gassade solen och det var HETT. Nästa dag beslöt vi oss för att ta med paraplykärran.

Harald och Gösta tar en paus

Det visade sig att den dagens vandring till största delen gick genom skogen och att skuffa en kärra är otänkbart så den fick vi bära 😉 . Att gå i skogen med Harald är något helt annat än att gå på rak asfalt. Då finns inget sånt som trötta ben, lång väg eller jag har hett, nej då springer han fram och tillbaka, undersöker sniglar, svampar och blommor.

Anna-Lisa och Harald studerar myror

Dessutom fann han en vän att vandra med, Gösta, eller som Harald själv sa ”min bästa vän”.

Hand i hand med nyfunnen vän

Hand i hand vandrade de varje dag, det gick till och med så långt att Harald på hemresan inte ville sova dagssömn i sina föräldrars hytt utan med Gösta och Bettan. En annan god vän fann Harald i ”Snickaren”, de lurade varann stup i kvarten. Det var fantastiskt att se hur generationsklyftan krymte och hur roligt det är för små barn att få umgås med äldre människor.

Gösta och Artur

Även Artur hade det roligt där han satt och skumpade uppe på pappas rygg. Han hittade en bra dagsrytm, somnade alltid då vi startade vandringen, sov nån timme, åt och sprang omkring då vi andra pausade och vilade benen. Sen sov han igen en stund på eftermiddagen. Båda barnen sov otroligt bra på nätterna också trots att vi sov på olika ställen nästan varje natt.

Sovande barn

”Ni har nog idealbarn” sa en tant som var med på vandringen. Och visst kan vi hålla med om att resan gick över våra förväntningar.

Efter Ölandsresan for vi till Sibbo där jag under förra veckan jobbade på en lägergård. Barnen hade det roligt hos så väl fammo och faffa som hos mommo. Harald tillbringade sitt livs andra ”borta från mamma och pappa natt”. Det måste ha varit skönt att sova över alldeles själv hos mommo för han sov en 14 timmars natt. Klockan halv tio på morgonen då jag ringde och skulle prata med honom sov han ännu… Vi hann också med Högholmen besök med Haralds faddrar och fick se många fina djur, lejonet på riktigt nära håll faktiskt. Det var en vecka full med aktiviteter, tur att sommarnatten är ljus och varm så man kan utnyttja den tiden på dygnet också…

Den äldsta och den yngsta vandraren

Hos syster Tina satt vi och njöt av solnedgången långt över midnatt. Dagarna har varit lite för varma för min smak, då termometern närmar sig 30 grader kan jag inte riktigt hålla med de som sitter i solen och säger att ”det här är underbaaaart”. Så sommarnattens svalka känns himmelskt skön.

I bussen på väg till Öland

Så för några dagar sen kom vi hem. Det var roligt att återse huset, blommorna levde fortfarande och det är skönt att vara hemma igen. Resan hem var dock en plåga, vi åkte med ett tåg som saknade luftkonditionering. Konduktören beklagade sig och sa att temperaturen är över 35 grader i alla vagnar. Vid varje station där tåget stannade ett par minuter rusade vi ut till dörren för att få lite luft. Barnen satt i bara blöja /kalsonger i tågvagnen och svetten rann. Men roligt hade de då de fick spruta vatten på varandra med Arturs vattenflaska.

Jag på en rauk i Byrum

Värmen har hållit i sig och stranden har lockat. Idag är det väl anigen svalare, ”bara” kring 25…

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till "Vi är ett folk på vandring…"

  1. Pingback: basseblog » Tillbaka i Åbo

  2. Simon skriver:

    Hej från Sibbo. Tack för vandringen. Som Fjalar och Gösta sa så piggade hela er familj upp stämningen på vandringen. Och det gick ju faktiskt bättre än man kunnat vänta sig… Snart bär det av igen, men först en veckas läger i Sibbo skärgård.

  3. Tina skriver:

    Vilka ljuvliga bilder! Jag blev riktigt rörd… Så vackra…

    Och den varma sommarkvällen, som vi tillsammans fick uppleva på verandan och se solen gå ner bortom åkrarna, ängarna och skogen, är ett underbart minne.

    Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *