HARALD was here

Det är en massa nytt man lär sig som mamma. En del kunskaper skulle jag klara mig utan. Jag skulle till exempel inte vilja pröva vilket rengöringsmedel som bäst tar bort tusch som ”hamnat” på fel plats. Men det gjorde jag igår. Cif, Tolu, diskmaskinsmedel eller bara vatten?!? Tuscherna ska vara vattenlösliga, så bara vatten borde väl vara bäst då tänkte jag. Igår fick nämligen kojan i barnkammaren nytt utseende, därav borttagningsmedelsexperimentet. Konstnären ifråga var rätt blygsam då jag (aningen argt) frågade vem som målat med tusch på såväl väggar som tak i kojan. ”Det var Ida” kom svaret genast. ”Och när har Ida lärt sig skriva HARALD då?” frågade jag lika raskt. Det visade sig att de med bästa förmåga samarbetat. ”Ida målade de små blixtarna och jag de stora och hon målade de gubbarna som inte har nån kropp, och sen skrev jag våra namn….”. Hmmm, så kan det gå. Nästa steg för mamman blir att utreda vilken vit målfärg som ska införskaffas samtidigt som jag sänder en tacksam blick mot himlen för att det inte var tapeten som dekorerades. Vill inte lära mig tapetsera!

Mellan tuschtorkning har jag kommit på att jag längtar efter julen. Efter julförberedelser och julstämmning. För att råda bot på längtan införskaffades det några meter tyg och lite bjällror och nu hänger två små tomtedräkter i garderoben i väntan på att nån ska börja tassa omkring i dem. Tipp tapp tipp tapp tipetipetipp tapp.