Nu har Saga blivit så här stor. Ett år. Vill du se de övriga bilderna av Saga och Ullis, klick.
När hon är tolv månader kan hon gå, under den senaste veckan har hon slutat krypa och kan lyfta saker från marken stående. Hon kan ställer sig med böjda knän och lutar framåt för att t.ex titta in i ugnen (härmar alltså mig, hon skulle ju inte behöva huka sig för att se). Hon säger egentligen inte fler ord men använder dem hon kan mer frekvent. Titta dä och tack är ord som kommer spontant. Att jama som en katt är nytt liksom att försöka lägga Brioclownens ringar på käppen, lyckas med lite hjälp. Hon går till bokhyllan, väljer en bok, tittar sog omkring och väljer sedan ut någon som skall läsa boken. Böcker är högst på listan. Alltmer äter hon samma mat som vi, dricker nu ”vanlig” mjölk.
Så söt!
Vad söt och glad!
Tack Maria och Tina, jag är ju lite jävig, för mig är hon ju den sötaste av ett-åringar, så tycker förhoppningsvis alla föräldrar. Kram till er, ni har också de sötaste av flickor.
Gulligaste, finaste Saga! Jag tycker om fotot på henne i fåtöljen, hon ser ut som en glad gumma som firar sina åttio jordsnurr, på ett bra sätt alltså.
På tal om ingenting, eller finaste Saga talar vi ju om här, så ser det ut som att vi kommer att träffas alldeles inom kort, du och jag. Hur spännande är inte det?
Jag förstår precis vad du menar med Sagagumman i fåtöljen, och hon gör alltid sådär då man låter henne sitta själv, högtidligt liksom.
Jag vet det är så spännande att vi ses snart! Ser fram emot det, lite nervöst också…
Sötisen
Och vilken fin klänning också!