Våren! Man känner det, att den kommer. Trots mängder av snö så känner man det på doften, hör det på takdroppet, ser det på en bar asfaltfläck!
Jag har njutit av vintern, varje dag. Det har varit en fin vinter i år igen. Tacksamt kan jag nu börja vänta på de första små gula.
Artur har hotat med att skjuta fram sin födelsedag med en dag i taget i fall snön inte smält den sista mars då han fyller. Klart den smälter till dess. Det var det vi sa till Harald då för sju år sedan: Minimum kommer sen då fåglarna kvittrar och snön har smält.
Jag har också kännt det på doften och sett det på de sandiga och våta vägarna (inte ren bil på en tid alltså). Jag tror förresten att snön inte hinner smälta till slutet av mars. Tror att vi kan skida ännu till mitten av april. 🙂
Ånej, tror du? Om det stämmer så får Artur vänta länge på sin födelsedag. Förra året smalt det ju nog jättefort, minns att jag gick ut med min nyföding och ett tu tre fanns det ingen snö mera. Eller så minns jag fel för att allt var så rosenrött och skimrande?
Blev nyfiken och kollade våra foton från senaste år. Vid påsken, som inföll i början av april, hade vi ungefär en halv meter snö. Den 10.4 var gräsmattorna ännu snötäckta, men endast ungefär 10 cm. En vecka senare den 17.4 var det snöfritt (förutom högarna). Så fort gick snösmältningen nog, men till mitten av april kunde vi skida. Kanske snön ändå smälter tidigare i stan!?
Okej, minns inte alls att den var så länge kvar. Men som sagt hade jag ögon och tankar på något helt annat för ett år sedan. Det var liksom vår i hjärtat då.