Så känner jag mig här. Så fruktansvärt ensam. Jag har inget som helst sammanhang efter att övningsskolan stänger för dagen. Jag försöker motivera mig med en bok, med ett cafébesök, med långa löpturer och tystnaden. Ändå saknar jag sammanhanget så gräsligt. Mitt sammanhang, mitt riktiga liv.
Välkommen till Sagolandet
Det var en gång en flicka som bodde i Vilda Västerskogen i Sibbo. Där träffade hon en drömprins. De byggde bo och fick snart tre små barn.
Sonja, heter jag. Jag är dotter, lillasyster, storasyster, fru och mamma. Drivor med snö, gräs under bara fötter, välskrivna böcker och klirrande stickor gör mig glad. Jag skrattar mycket och älskar att prata med goda vänner. Jag har det bästa av yrken, lärare.
Jag är mycket nöjd och väldigt lycklig.
Bilden som finns högst uppe är tagen av naturfotografen Henrik Lund.
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Anna om Dagens saga
- Jessica om Vykortet från Wembury
- sonja om Bada badkar
- Konrad om Bada badkar
- sonja om Vykortet från Wembury
Länklista
- Alfamamman
- Amanda – nästan för lycklig
- Camillas karameller
- Carolines bakelse
- Christa
- Ebba von Sydow
- Hanna at Home
- Hannas hörna
- Henriks foton
- Housewife
- I väntan på julen
- In my head
- Johannas bod
- Kalastajan vaimo
- Looking for Sara
- Malenami- guldkanter i vardagen
- Malin och Freja
- Malins gula apelsin
- Mama´s got the magic
- Me, myselfies and I
- Medelmåttan Malin
- Melli- Älvan i trollandet
- Micaela i Nickby
- Mickos tankar
- MjukLAndningar
- Peppe – Livet & Helsingfors
- Pia på kontoret
- Snigeln Harald
- The Freelancer's Fashionblog
Arkiv
Meta
stackars! kämpa på, tänker på dej!
Tack det hjälper.
Sista kvar nu! Bio? Eller film där du bor? Chatta på fb, skriv mycket blogg. Jag läser dig och förstår, jag och Vasa eller PF kom aldrig överens och jag blev aldrig färdig, vilket du gör riktigt snart.
Ja har åtta dagar kvar nu, det är inte mycket. Det ska nog gå. Tack för orden. Värmer.
Kämpa Sonja. Vi hejar på dig här i Helsingfors. Snart är det över o du får komma tillbax till ditt sammanhang.
Tack för det. Ja snart är det på riktigt över.
Hälsningar från tågstationen…
Här får du nåt riktigt fånigt att skratta åt där i din ensamhet…..tydligen har jag ”kändisförklarat” dig omedvetet, dvs. kategoriserat dig storbloggare typ peppe, linnjung etc. För du är ju en av de få bloggar jag läser.
Och så krockar jag med dig på Kajsaniemi och det enda jag hinner tänka att OJ vad du är lång (även om jag sett dig med Basse tidigare), och så min fåntratt fortsatte jag bara rakt fram utan att säga hej, det är jag som läser din blogg o tack för din fina blogg……Riktigt skolblyg blev jag o flamsade nåt åt min lilla dotter istället för att höja på nacken o säga Hej Sonja.
Så det blev ett Hej här istället! Sprang idag förbi dina hemknutar och tänkte på dig, att oj ni har det fint där i Munksnäs. Snart e du hemma igen 🙂
Hälsningar från Drumsö!
Anna
Haha, det var roligt. Men synd att du inte hälsade, nästa gång måste du! Lova.
jepp lovar 🙂
Åtminstone krockar vi i Sandels om nåt år. Dotter har konstaterat att hon ska börja musicera. ”jag ska sjunga i kör som du, och jag ska sjunga i Kajsaniemikören”. Why o why fasen på gång – vad svarar man för vettigt då hon ännu fortsätter med ”mamma varför sjöng det bara gubbar i Kajsaniemikören”. Hon storgrät där ute i parken då insåg att jag inte skulle med o sjunga 🙂
Så om inte före, så lovar jag hälsa nästa år i parken med gubbarna som sjunger 🙂