Ensammast i Vasa

Så känner jag mig här.  Så fruktansvärt ensam. Jag har inget som helst sammanhang efter att övningsskolan stänger för dagen. Jag försöker motivera mig med en bok, med ett cafébesök, med långa löpturer och tystnaden. Ändå saknar jag sammanhanget så gräsligt. Mitt sammanhang, mitt riktiga liv.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

9 svar på Ensammast i Vasa

  1. Patricia skriver:

    stackars! kämpa på, tänker på dej!

  2. Henna skriver:

    Sista kvar nu! Bio? Eller film där du bor? Chatta på fb, skriv mycket blogg. Jag läser dig och förstår, jag och Vasa eller PF kom aldrig överens och jag blev aldrig färdig, vilket du gör riktigt snart.

  3. Mikaela skriver:

    Kämpa Sonja. Vi hejar på dig här i Helsingfors. Snart är det över o du får komma tillbax till ditt sammanhang.

  4. anna skriver:

    Här får du nåt riktigt fånigt att skratta åt där i din ensamhet…..tydligen har jag ”kändisförklarat” dig omedvetet, dvs. kategoriserat dig storbloggare typ peppe, linnjung etc. För du är ju en av de få bloggar jag läser.

    Och så krockar jag med dig på Kajsaniemi och det enda jag hinner tänka att OJ vad du är lång (även om jag sett dig med Basse tidigare), och så min fåntratt fortsatte jag bara rakt fram utan att säga hej, det är jag som läser din blogg o tack för din fina blogg……Riktigt skolblyg blev jag o flamsade nåt åt min lilla dotter istället för att höja på nacken o säga Hej Sonja.
    Så det blev ett Hej här istället! Sprang idag förbi dina hemknutar och tänkte på dig, att oj ni har det fint där i Munksnäs. Snart e du hemma igen 🙂
    Hälsningar från Drumsö!
    Anna

    • sonja skriver:

      Haha, det var roligt. Men synd att du inte hälsade, nästa gång måste du! Lova.

      • Anna skriver:

        jepp lovar 🙂
        Åtminstone krockar vi i Sandels om nåt år. Dotter har konstaterat att hon ska börja musicera. ”jag ska sjunga i kör som du, och jag ska sjunga i Kajsaniemikören”. Why o why fasen på gång – vad svarar man för vettigt då hon ännu fortsätter med ”mamma varför sjöng det bara gubbar i Kajsaniemikören”. Hon storgrät där ute i parken då insåg att jag inte skulle med o sjunga 🙂
        Så om inte före, så lovar jag hälsa nästa år i parken med gubbarna som sjunger 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *