Vasabloggen

Sitter på tåget upp till Vasa igen en gång. Det känns riktigt bra även om jag den här gången skall vara där ända till fredagen. Men efter varje gång är jag ett steg närmare målet igen. Roligt dessutom att veta att ni är med mig.

Artur hade önskat sig en saga som avskedspresent, den skrev jag igår vid midnatt. Vad gör man inte för att blidka de små? Sagas små ordtussar skär lite i mammahjärtat (Saga längtar efter mamma när mamma jobbar Vasa), även om jag vet att hon har det dunderbra med alla hon får vara med den här veckan, Camilla, sin pappa och sin farmor.

Klockan är inte sju ens ännu men nu ska jag se över veckans lektionsplaner.

Visst är det härligt med våren förresten? Den överraskar varje år, tänk att löven kan spricka ut sådär, att fåglarna kan kvittra så högt och att gräset kan bli så skirande grönt. Varje år, men alltid ett litet under. Tycker jag.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

4 svar på Vasabloggen

  1. Karin L skriver:

    Voi gulleliten Saga din. Hon är för söt. Men snart är det ju över med Vasa vistelse 🙂 Och underbart härligt med vår!!
    Kram på er

  2. Tina skriver:

    Tycker lika att våren är fascinerande. Funderade på det idag senast då jag beundrade de små knopparna på fruktträden. Extra mycket fascinerades jag över att vildvinen ser ut att ha överlevt, för jag planterade dem jätte sent i oktober (november?) och de såg ganska fort helt döda o torra ut så jag trodde de var förlorade. Men de har alltså början till knoppar.

    Njut av ditt liv som singel!

Lämna ett svar till Karin L Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *