Jag ligger i soffan och lyssnar på skön musik. Familjens två yngsta sover, Basse är på fotbollsmatch och Harald har just kommit från sina fotisträningar. Där sitter han nyduschad och äter kvällsmat då han plötsligt med svag stämma utbrister: ”mamma, jag vill att du försöker bli Finlands Lucia, du skulle passa”.
Blinkar bort tårarna och skrattar lite generat. Jag är för gammal, säger jag och jag har barn. Han köper inget av argumentet.
Vi tittade på bilder från 1994, då var jag med i Borgåbladets lucitåg. Då blev han nöjd.
Vilka fina bilder! Dem har jag inte sett ens. Håller med Harald. Du har min röst.
Det var så himla längesedan, på den tiden då världen var svart-vit.
Och man fokuserade på hur lucia och tärnorna strykte kläder?!? 🙂
Så klart, finns det något viktigare?
<3 Så fint sagt!
Ja det var rörande gulligt!
Vet du va Sonja….igår tittade jag på just dessa bilder, som mommo hade sparat i ett kuvert. Det är en tid sedan. puss från mamma
Ja mommo, hon sparade allt, i fullkomlig ordning. Kram mamma.
Härligt, nostalgi 🙂 Men varför skulle inte Lucia få ha barn?