Var med på skolans vårkyrka idag och vi sjöng den vackra psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Den är vacker fram till tredje versen. För då smyger det in någonslags domedagskänsla om att allt en dag ska dö, allt utom gud. I tanken flög jag tillbaka till min examensdag då jag blev teologie magister. Minns att det då, med pappren i handen och livet framför mig inte alls kändes rätt att tänka att allt ända tar slut, all grönska, allt liv. Inte känns det mer rätt idag heller, åtta år senare då jag ska fira min andra examen och fortfarande känner att jag har allt framför mig.
Livet, här kommer jag.
Ha! visst är det ju så, helt absurd text i dagens samhälle. Finns många psalmer som först bygger upp ljuva tider och så pang ner till jorden ska du arma mänska liksom. Kanske var mörkret, döden och plötslig vånda vanligare då vissa psalmer skrevs? Oberoende tycker jag du ska njuta så in i attans nu av din nya framtid som är här – för visst är det lite så att dimissioner definitivt öppnar en ny sida i ens liv? Själv sitter jag i tåget på väg till brors studentdimission, han e 20 år yngre än jag. Helg av fest blir det. Grattis till dig ännu en gång o tack för fin blogg. Perfekt tåglitteratur 🙂
Anna
Hoppas du också får ett härligt veckoslut. Roligt då livet ger en anledning att fira.