Sagolandet

Igår var jag lite ironisk då jag berättade hur effektiv jag var och hur trött jag blev. Idag fick jag äta upp det. Klädde på och av Sagas overall sex gånger innan klockan ens var tolv. Det är inte helt lätt då hon ju som bekant kan klä på sig själv. Hmmm, tror hon alltså.

En förmiddag som hemmamamma kan alltså se ut såhär:

8.10 för pojkarna till skolan

8.45 rådgivning

9.15 åk till Teboil och fixa luft i det där vagndäcket (äntligen), lyckades inte få luft i det med cykelpumpen.

9.30 hem för att svepa en liten latte

10.15 åk till skolan igen för att plocka upp ett stycke barn

11.00 tandregleringskoll för barnet (i Brunakärr)

11.30 för barnet tillbaka till skolan

11.40 åk till butiken och köp mjölk (plökk)

12.00 hemma igen; mat och vila för liten. Studiejobb för mig.

14.oo borde jag igen gå till skolan för att hämta hem pojkarna.

Jag var glad över att vi nuförtiden har bil även om jag fick skotta fram den och ytterligare stanna för att peta bort fastisad snö från vindrutetorkarna. Efter den här förmiddagen ringde jag ändå grannen Mats och frågade om han möjligtvis vill plocka hem en Artur samtidigt som han plockar upp lilla O. Det kunde han. Puh!

Det här inlägget tillägnas Sagas mormor och farmor, men ni andra får förstås också gärna läsa.

Vi var på två-årskontroll med liten Saga idag. Tänk att det gått två år sedan hon kom till oss. Oförglömliga två år. Hon var så duktig och visade allt hon kan och lite till. Hon kan springa, lägga pussel, prata upp till åtta ords meningar, känna empati (säger förlåt så fort någon är ledsen, även om det inte är hon som gjort någon ledsen), hon kan sparka boll och hoppa jämfota. När vi kom hem och skulle stiga ur bilen visade hon att två-åringar kan allting själv, hon kan stänga bildörren, gå själv på isgatan och kasta sig raklång i hissen för att mamma hennes hann trycka på hissknappen före henne. Det är sunt att visa egen vilja. Sunt. Och lite tungt. Men mest är hon bara förfärligt söt och ljuvlig.

De strategiska måtten är nu 90 cm lång och 14 kg tung. Från att ha varit på plus två kurvan är hon nu på plus ett. Alldeles lagom rund och lagom lång tycker vi.

Frihet, jämlikhet, broderskap.

I tre dagar har jag ätit ärtsoppa. Nu är den slut.

Jag ringde och bokade en tid till Sagas två-års kontroll. Sedan listade jag studielitteratur; vilken bibba, vilken bok, vilken våning. Sedan blev jag så trött så jag måste krypa under filten och vila på soffan. Det är tungt att vara hemmamamma.

Okej jag hade faktiskt burit mitt barn på ryggen fram och tillbaka i många kilometer (vagnen ännu trasig).

Jag har en fråga till dig. Hur gör man för att springa på vintern, alltså jogga / löpa? Jag använder mina fivefingers då det är varmare och ingen snö. Men nu, går det med vanliga länkskor eller borde man ha sådana med nabbar under? Eller ska jag springa med de här barfota-skorna? Har inte testat det, men tänker att mina tår skulle frysa ihjäl.

Hittills under vintern har jag löst det så att jag lagt skidor under fötterna och det är ju härligt, men snart då spåren börjar ruttna och snön droppa bort så är det inte så aktuellt, halt kan det ändå vara länge ännu. Promenera är ju kul det också, men det tar längre tid och känns inte lika effektivt.

Det vackraste jag vet är att se på mina små barn då de sover. Detta är en del av fotolistan.

Gårdagens foto till fotolistan. En snart nyfödd får snart använda de här.

Det var det lovet. Vi städade huset fint, tände ljus och njöt av vårblomman på matbordet. Allt för att fira att vardagen börjar. Också det kan vara bra ibland. Vi åt ett gott kvällsmål och förhörde Harald allt om Norge. Han har prov (!) i morgon. Så vardagen kommer obönhörligt.

Idag kom vi hem efter vår lilla tur österut. Vi njöt av det fantastiska vädret genom att först åka pulka i långbacken och sedan skida längdskidning. När jag susar fram, svettig och andfådd, tänker jag att det är därför jag älskar vintern. Att kunna utnyttja snön till att skida på, att få motion och samtidigt kunna njuta av att det är så vackert. Det är bäst.

Från att ha kallat sig själv Jajja Babba-Baaba kallar hon sig idag Saga Chokobacka. Inte helt tokigt när allt kommer kring.