Sagolandet

1. Jag vann en tävling i en adventskalender på internet. (Mer om det då jag får mitt pris, Harald kallade mig Turgumma!)

2. Saga kan nu prata så alla förstår henne, långa meningar med 4-5 ord. Hon kan också fråga ”va de dä?”.

3. Att pojkarna fick så strålande betyg och Harald en hel A-4 med positiva komplimanger! (Det lönar sig att påpeka saker ibland. Ge aldrig upp om du tycker att ditt barn inte mår helt bra, tala med dem de berör om det så är läraren eller någon annan. )

4. Att jag fått vara hemma med världens finaste Saga och faktiskt kunnat koppla av och få njuta av julförberedelser, pyssel och hemlighetsmakerier.

5. Att ni, mina härliga bloggläsare, troget kommer in här på Sagolandet och läser. Jag ser att ni flitigt kommer och det gör mig mycket, mycket glad. Utan er skulle det inte alls vara lika roligt att blogga! Tack!

Det var en juldag för många, många år sedan. En sagolik julmorgon, en sådan som inte finns på riktigt, bara i sagorna. Trots att det var runt 30 grader kallt tog vi (Basse och jag) fram sparkstöttingarna och åkte över snöklädda vägar de några kilometrarna till kyrkan. Trots tidigt gryning var det fortfarande mörkt ute. Det var så romantiskt så. Dessutom hade jag fått en fantastiskt fin ring av Basse kvällen före, den minns jag att jag beundrade i julottan.

Jag är beroende av sömn. Behöver ganska mycket sömn för att vara mitt bästa jag. Helst åtta-nio timmar per natt.

Jag får vara tacksam över att mina barn varit begåvade på att sova. Har egentligen aldrig vakat med Saga och bara några gånger med pojkarna, typ då de varit sjuka. Jag vet, det är lyx.

Äntligen får vi börja fira jullov. Barnen är så glada, har väntat så på denna dag. jag är så glad över att få ha dem hemma varje dag, över att vi får sova länge på morgnarna, att vi inte har hobbyer att stressa till, att vi bara får välkomna slappa pyjamasdagar och långsamma frukostar.

Välkommen lov!

De finns! Änglar. Vardagshjältar.

Idag åkte vi till Borgå. Gick i Gamla stan och hade det supermysigt. När vi skulle åka hem förvandlades det supermysiga till iskall vinterkyla. Vår bils framruta gick inte att få upp, nog ner men inte upp. Man vill inte åka 50 km med fönstret på vidgavel, inte på sommaren, men absolut inte på vintern. Klockan var halv sex på kvällen då jag halvt i panik rusade in på Auotosalpa och förklarade mitt problem. Två snälla män kom och hjälpte mig, tog in bilen i verkstaden, fick upp rutan, önskade mig god jul och trevlig hemfärd. Då jag skulle fiska fram plånboken sa han bara god  jul en gång till! Med tårar i ögonen och ett varmt hjärta fick vi köra hemåt, i en nu betydligt behagligare temperatur. Tänk att det finns så hjälpsamma och snälla människor, åtminstone i Borgå!

Fick låna Camilla Läckbergs Änglamakerskan av min vän Anna. Har varit i bibbakön sedan den kom ut, var typ 56:e av 70. Dock blir det mest stulna stunder att få läsa den, då jag låtsas leka med tågbanan, eller lego eller då hon lägger pussel. Och förstås då hon sover!

Hej jullov!

Jag har alltid iskalla händer. De flesta av mina klänningar har tre fjärdedels ärm. Jag går nästan alltid i klänning. Stickade därför ett par handledsvärmare åt mig.

De är vita. Hade restgarn efter Sagas tröja. Det garnet är av mjukaste merinoull, men tunt som bara vad, eftersom jag hade nästan två nystan kvar stickade jag med dubbeltråd. Det blev tätt och känns varmt.

Artur vill egentligen starta en egen blogg, men i väntan på den får han gästblogga på min här i Sagolandet:

Jag väntar på snö. Och jag fick det. Gissa vad jag byggde på skolgården idag? Här kommer mina bästa tips i väntan på julen:

1. Njuta.

2. Pynta.

3. Leka.

4. Köpa julgran.

5. Bygga en snölykta.

6. Tänd ljus.

7. Titta på Bärtils jul.

Jag väntar mest på snö. Jag skrev att jag önskade mig snö på julklappslistan. Men också Harry Potter lego. Här är jag förra året, med snö!

Vi har inte haft julgran så hemskt många år. Därför har vi heller inte haft mycket pynt. Vi började så här smått med en glasboll per år:

2009, lila och guld:

2010, genmskinlig glas:

2011, genomskinlig men med en pärlemoaktig hinna:

Inte helt lätt att hitta en boll som samtliga familjemedlemmar kan acceptera som Årets julgransboll.

Det här julkortet var ett av de mest underhållande: