Sagolandet

Tack vare ihållande regn har vi nuförtiden glädjen att vada genom en stor sjö då vi går till skolan. Snart kan vi ta roddbåten.

Vill du vara med och tävla om ett gåvokort till Nordljus så är det bara att klicka här.

Typsikt för Saga har varit hennes känsla för hår. Sedan hon var alldeles ny har hon petat i mitt hår främst medan hon ammades eller när hon skulle somna. Så en vacker dag i våras fick hon eget hår. Hon virar det runt fingrarna, runt, runt, runt. Speciellt då hon är lite trött eller ynklig. Får hon tutten (nappen) i munnen är det helt säkert att handen går till håret. Det behöver inte alls vara eget hår, finns en brorsa i närheten kan han vara säker på att ha en pyttehand som smeker håret.

Det roliga är att mamma berättat att jag gjort liknande med mitt hår då jag var liten. Tänk att ”paja-hår” kan vara genetiskt betingat!

Igår skruvade vi ner Sagas spjälsäng. Om man bor på en relativt liten yta så kan man inte ha en spjälsäng stående som prydnad. Visserligen fyllde den en bra funktion då man så behändigt kunde slänga sina kläder över den, men de kan ju förvisso också förvaras i klädskåpen.

Men var sover hon nu då? undrar ni alla. Där hon alltid sovit, svarar jag. Mellan oss eller där du kan skymta hennes docka, fast lite högre upp.

Feng shui-fiilis med tanke på de få möblerna i huset. Icke-feng-shui att ha sängen under fönstert, väl? Men det blev så sjukt mycket utrymme i sovrummet när vi gjorde såhär. Som ett dansgolv nästan…

Igår då alla våra tre barn somnat satte vi oss vid granen. Jag med min stickning, Basse med sin bok (läs; Kindle). Vi drack glögg, lyssnade på Real Groups julskiva och konstaterade att det känns osannolikt skönt. Nästan för bra för att vara sant. Känns nästan som jullov redan och då har vi en rätt så intensiv vecka framför oss.

Sett ur Basses perspektiv. Jag såg ovikta klädesplagg från min plats, men lyckades bra blunda för dem.

Skottland. Irland. Italien. Island. Japan. New York…

Kanske jag väljer Italien och då får besöka Rom och Toscana, Pisa och Venedig. Ja det blir nog bra.

Jag är inte för länder där solen gassar för hett på min för vita hud. Jag vill varva historia med romantiska upplevelser och sköna vyer.

Nu är jag så barnslig så jag tror jag ska vinna 20 000 på lotten jag fick av lillebror i födelsedagsgåva. Jag menar det fattas ju bara tre julgubbar av nio och så är vinsten min. Så kanske det blir Italien i sommar?

Detta är en del av Julkalendern.

Kolla nyaste filmen på julradion igen!

Om vi alla är hemma om vi inte behöver stressa om vi inte har några måsten alls, det kan vara perfekt. Men den här dagen var också perfekt och då har vi gjort massor.

Det blir närmare perfekt om jag är utvilad (dvs haft förstånd att gå i tid i säng och inte spelat wordfeud kl 1 på natten med Daniel). Är jag pigg är jag glad, är jag glad är jag påhittig och kreativ, är jag påhittig bor inte Tant Tjat här alls. Då får jag barnen att klä på sig på två röda minuter utan minsta lilla tjat, då slinker morgongröten ner snabbare än du hinner blinka, då kommer vi iväg till skolan med glada skratt och utan stress. Det kan vara en perfekt början till en perfekt dag.

Detta är en del av Julkalendern.

Besöket i den Lilla lanthandeln var superbt, för oss får detta gärna bli en tradition. Dels är det fint att få nymalet mjöl, en nyhuggen gran och röda vinteräpplen, men det bästa var förstås att träffa både släkt och vänner. Här är min bror och min far.

Här är min svägerska med lilla babyn i magen.

På eftermiddagen kom lillasyster med familjen för att hjälpa oss att klä granen. Många små hjälpredor gjorde granen strålande. Dessutom hade vi turen att ha familjens hovfotograf på plats. Bilderna ser nästan arrangerade ut, men det är de inte. Roligt då hela familjen råkar stå på samma plats för en gångs skull.

Här visar Harald sin pepparkakskonstruktion för moster och kusin, en fotbollsplan, förstås!

Kolla in min lille son (”eget fel, det är du som lärt mig”, sa han då jag sa att jag lägger ut den på bloggen. Klicka på bilden om du inte ser vad han gör).

När granen var klädd tittade ännu min mamma in som hastigast. Jag fick träffa nästan hela min familj idag, bara storasyster saknar jag nu. Det här kan man nästa kalla en försmak av julen. Då vi alla träffas.