Sagolandet

Vi sitter i bilen och leker en sånglek, någon säger en bokstav och så ska man sjunga en sång på den bokstaven, man får avbryta om man kommer på en ny sång på samma bokstav. Vi skrattar så vi gråter då Basse stämmer in med en Björlingsk O Helga natt eller Queens Mama, just killed a man. Inte helt lätt att komma på en annan sång då bildrutorna skallrar.

Från de tre första åren minns jag ingenting och måste således lita på vad som mig berättats. Jag föddes till en familj med pappa, mamma och en ett och ett halvt år äldre syster. Som spädbarn led jag av kolik och lät inte mina föräldrar sova. Jag började gå och prata långt innan jag fyllt ett, favoritordet var KORV! Jag växte upp hand i hand med storasyster. Vi gjorde allt tillsammans, var stenarna för vassa på grusgången bar hon mig, var diket för brett hjälpte hon mig över.

Mina egna minnen har jag från ett tidigt skede. Fragment visserligen men jag minns vissa saker med en nästan skrämmande skärpa. Röda heltäckningsmattan på mammas farfars begravning, hissen vi åkte upp med för att hälsa på mammas före detta kolleger och tankarna jag hade då mamma väntade min lillasyster och jag i smyg hoppades på att i stället få Luppakorva. Jag var tre då hon föddes. Vid fyra fick jag en bror.

Jag hade ett häftigt temperament men var lika glad som jag var ledsen. Jag skrämdes av tavlor och ett skogsparti. För säkerhetsskull bar jag alltid en bykknipa med mig i fickan, så jag skulle ha ett minne av min mamma ifall jag blev kidnappad. Ja, jag hade livlig fantasi. För mig var leken viktig. Jag var Ronja Rövardotter då jag trodde att ingen såg.

Jag minns min barndom som en mycket lycklig tid, som jag med glädje tänker tillbaka på. Trots att jag stundvis var så rädd.

Boken jag läser till en hemtentamen heter Lekens möjligheter – Om skapande lekpedagogik i förskola och skola. Första kapitlet heter ”När Pippi Långstrump mötte Jacques Barac”, på riktigt, kan det bli bättre?

Nej jag är inte ironisk, jag har bara hittat rätt stig. Och jag är så glad. Tänk att man kan jubla över att få skriva en tent…

Övriga böcker jag ska läsa under helgen heter: Literacy- i familj, förskola och skola, Fantasi och kreativitet i barndomen (detta är den store Vygotskijs bok!) och På god grund.

Titta på bilden nedan och svara på min fråga: är Sagas overall grann eller bara grann?

Först var jag skeptisk och Basse ännu mer. Vi hängde upp den på olika ställen i lägenheten för att vänja oss. Än var den i barnens rum, än i sovrummet och än på soffan. Det är en second hand overall och därför kunde vi inte påverka färgen. Så här efter några dagar i bruk börjar åtminstone mitt öga vänja sig och jag intalar mig själv att det bara är positivt med färg då dagen aldrig blir dag och det är gråaste grått ute.

Pojkarna har haft mer jordnära färger på overallerna så den här är i särklass. Slutsats; den är enligt mig grann men samtidigt grann. Sådär riksvenskt grann ni vet.

Bästa underhållningen på en busshållplats i Kronohagen.

Var är Saga?

Där!

Min bror Björn och hans fru Kristina har en liten lanthandel i Svartå. Från och med fredagen den 16.12 fram till 23.12 är Bålaby gårds Lilla lanthandel öppen mellan 10-18. Det utlovas julstämning med musik, glögg och pepparkakor. Du kan grilla hjortkorv vid en brasa och köpa din gran där. Dessutom finns där stockljus, potatis, kryddgurka, kålrot, rödbeta, morot och lök. De har också en egen kvarn så färskt mjöl får du malet åt dig.

Du hittar Lanthandeln på adressen Bålabyvägen 41, 10360 Svartå.

Såhär såg det ut i somras. Hur det ser ut nu får jag veta på lördagen. Ses vi där?

Vi skrattar så vi kiknar när hon härmar de stora i allt. Här testar Harald hur långt hon kan gå:

Noggrant studerar hon hur han gör och gör sedan lika. (Du kan klicka på bilderna för att se detaljerna i Sagas ansiktsuttryck).

Traskade i ösregnet iväg till en söt vän idag. Eftersom församlingens klubb slutar okristligt tidigt (haha) för terminen, förbarmade sig Anna och ordnade en mini mammapappabarn-träff. Spontant började vi sjunga sånger som våra mammor sjöng för oss då vi var små. Sånger jag glömt att jag kunnat, som Lille sotarmurre går, eller Känner du historien om fiskarna små… Det var roligt, våra barn blev alla glada av den improviserade sångstunden.

Henrik, vem är han som sitter närmast Saga? Andra får också gissa. Henrik, tänk början av nittiotalet!

Inte helt lätt uppgift, läser ungefär en bok per vecka och läser bara böcker jag tycker om. Tycker jag inte om den så läser jag den inte klart. På senaste tid har det blivit mycket deckare. De passar in i min vardag just nu, de måste vara lätta att komma in i, då jag oftast bara hinner läsa ett par sidor innan jag blir avbruten av något /någon. Jag läser nämligen då jag lagar mat eller då jag stickar.

Kollade i bokhyllan och letade bland mina pärlor. Då kom jag på vilken som kunde platsa som favoritbok idag. Min älskade falk av Kaari Utrio. Kaari Utrio är både historiker och författare. Jag tycker om hennes böcker för att de på ett trovärdigt sätt beskriver medeltida miljöer. Den här boken handlar om 1300-talets Sverige och Finland. Nu blev jag faktiskt sugen att läsa den på nytt. Hej jullov!

Jag har en bok av samma författare på finska också, Yksisarvinen, som jag inte hittat som översatt. Har tänkt att jag borde läsa den på originalspråket och framför allt skulle det göra gott åt min finska. Men det går tyvärr inte. Läsning för mig måste vara en njutning och underhållning, det går inte om jag måste fundera på ords betydelse alltför ofta. Tyvärr.

Vilken är din favoritbok?

Detta är en del av Julkalendern.

Saga är nuförtiden rätt så intellektuell:

Bilden hittade jag här.