Hon älskar att skriva brev. Hon dikterar och vi skriver, hon frankerar och klistrar lämpliga klistermärken. Hon flyger hon till postlådan och låter breven falla.
Sedan väntar hon på att brevet skall hitta fram. Lika spännande varje gång. Och lite svårt att förstå hur hela processen går till.
Vi bor bredvid en skog i skogen byggde de för några år sedan ett familjegym. Man går eller joggar längs med slingriga sandvägar och med jämna mellanrum dyker det upp gym-maskiner, både sådana som passar barn och sådana som lämpar sig för vuxna. Dessutom finns det djur (inte levande) utplacerade här och var och naturliga stenar att bestiga. Ett mycket lyckat koncept tycker jag.
(Fast egentligen ångrar jag lite gårdagens pass, mitt nackparti gör sig idag påmint på ett ytterst otrevligt sätt.)
Efter dagis och skola på fredag brukar jag hämta Saga tidigt. Sedan går vi till bibban och lånar böcker till helgen.
Igår på Peppes bokrelease träffade jag Maija Hurme och vi pratade om böcker hon illustrerat. Jag blev nyfiken och hittade till min glädje en i Munksnäs bibba! Under täcket heter boken och bilderna är mycket vackra. I skimrande ”gouache”, lärde jag mig.
Efter bibban gick vi till Högstadiet där vi väntade på att storebror skulle sluta skolan. Han blev glad över att se oss och vi honom. Vi tog honom till Delivo för att fira helg!
Min skola är den samma som tidigare men har fått ett nytt namn Hoplaxskolan. Orsaken till namnbytet är att vi är fem skolor som hör till en enda.
En skojig grej är att vi har en blogg! Så vill du läsa om hur min första skoldag gick kan du klicka här:
Min äldsta började högstadiet idag. Han är hur cool som helst, jag spelar hur cool som helst. Det undermedvetna talar väl ändå om hur det egentligen ligger till?
Inatt drömde jag att jag stod uppe på en gräskulle och tittade ner mot en skogsglänta där H klättrade i ett träd med en stege han rest mot grenarna. Högst uppe på stegen dinglade han hängandes från knäna med huvudet neråt. Plötsligt gav stegens bräda efter, liksom grenen. Det brakade illa och jag vaknade efter att ha hört hans huvud slå mot en sten.
Efter det sov jag inte en blund. Jag låg och funderade på symboliken.
Efter skoldagen ringde han mig, allt var bra. Han verkade nöjd och ivrig att börja med detta nya.
Hon det första hon sa när hon vaknade: vi borde ha en frukostbricka för då kunde jag äta min frukost i sängen varje dag!
Jag: En frukostbricka! Var har du hört om en sådan?
Hon: Alla prinsessor har en sådan.
Hur kan det vara så lätt att ha en fyra-åring frågar jag mig varje dag. Allt är bara okej! va roligt… Som idag när vi efter tio veckors paus skulle gå till dagis. Ivrigt letade hon efter sitt namn på skohyllan och klädhyllan och handduksgnaggen. Allt gick som en dans.
Hoppas det håller i sig. För det är ganska skönt.
Jag kallar den Saga möter Körsbärsdalen:
I Åbo stavgick vi varje vecka, Mirella, Sofie och jag. Vi pratade och gick, gick och pratade. Om allt och inget. Det är nästan tio år sedan dess och jag saknar det ännu.
Därför tog jag kontakt med några damer och frågade om de kan tänka sig att göra detta med mig? De tvekade inte utan tackade ja till min promenadcirkelinbjudan.
Idag testade vi konceptet som fick klart godkänt. Så mycket roligare att ha sällskap. Jag som bor ett par kilometer ifrån startade först, plockade upp Camilla (och Nicholas) och sedan styrde vi stegen mot Anna-Karin och vidare runt hela Fölisön. Sen gick jag sista biten ensam igen, eller ensam och ensam jag lyssnade på Blankens Swanberg podden! Jag fick ihop en nätt tia där.
Vädret var spännande men små regnskurar i sommarvärme stör ingen. Åskan mullrade på i bakgrunden, men höll sig där!
Började med att resa till Köpenhamn. Bara Basse och jag. Bara ett par dagar efter att sommarlovet kickat igång. Det var bra, eller bättre än bra. Jag som annars kan tycka det blir så vemodigt att skiljas från såväl stora som små kolleger fann mig själv rätt fort. Jag vandrade omkring i Köpenhamn med bara en bok i väskan. Gick in och ut i butiker och satte mig ner och läste när jag hittade ett mysigt café. Det var här jag första gången hittade butiken & other stories, som jag säkert besökte tio gånger under resan. Vi bodde på Hotell Guldsmeden och jag njöt av det. Lite tänkte jag på skolan och det kändes skönt att vara ledig. Att vi hyrde cyklar var det bästa vi gjort.
Sedan kändes det som om vi bara väntade. Väntade på att sommaren skulle komma (det var isande kallt). Väntade på att Basses semester skulle börja osv.
När det blev varmare i juli och hela familjen sommarlovade tillbringade vi många, sköna, lata dagar på sommarstället på Sarvsalö. Där såg programmet mest ut som det brukar, simma, sola, läsa, ro och simma, sola, läsa…
Sommaräventyret i år bestod av bil- och tältsemester till Bergen i Norge. Barnen var duktiga, orkade sitta många timmar i bil. Basse körde bra även på 1300 m höjd och i backar med 10 % lutning. Vi gillade att göra en annorlunda semesterresa med vandringar i fjällen och trangiamiddagar. Samtidigt fick vi ju vår dos av stadssemester också då vi besökte Oslo och Stockholm, förutom Bergen då. Vi kan konstatera att jag verkligen satsat på att känna på pulsen i Nordens huvudstäder denna sommar.
Sista veckorna har vi varvat ner. Besökte Mumindalen och Åbo, men annars har vi mest varit hemma. Trivs bra här också. Många morgnar har jag cyklat ner till Munksnäs, till Kannistos bageri för gott bröd. Bara en sådan sak gör att hela dagen känns lite extra lyxig.
Vi fick sommar i år också, en värme som heter duga. Jag vet att många tycker det är för varmt, men jag älskar det. Trots att värmen hållit i veckor vågar jag inte alltid lite på att man kan klara kvällen utan tröja, men det har faktiskt gått. Att promenera hem från goda vänner sent en kväll och tropiska värmen hänger över en är så ofattbart skönt och speciellt att en ju inte kan klaga!
Som sommarens Bild valde jag en av sommarens höjdpunkter: vi hade kommit aningen tidigare till campingplatsen i Bergen, gick via en butik och köpte mjölk och ägg och så stekte jag plättar vid sjön tills solen gick ner:
Hade inte tänkt gå till jobbet före mot slutet av veckan, men så kom det sig att jag ändå drogs dit. Torkade lite damm på mitt skrivbord, la fram nytvättade dukar här och var, räknade pulpeter och plockade med mig hem lite böcker. Och så kom hjulet i rullning, fortare och fortare och jag rycktes med.
Och nu går det inte att stoppa mer, jag vill mer, jag vill fortare och ivrigare. Jag justerar min skrivstil (ja det är nu det gäller för mina små), jag gör årsplanering med stora linjer och smakar på ord som dataspelsprogrammering och tiofingersystem.
Så är det alltid, för några veckor sedan tänkte jag att nej, inte ännu, nej inte ta slut ljusblå sommardagar, jag är inte redo riktigt ännu. Men så kommer veckan då jag känner att why not och sedan är jag där. Mitt uppe i allt det härliga som jag kallar mitt jobb!
Och då har jag ju det bästa framför mig ännu, mötet med mina ljuvliga små elever. Gissar redan att jag möts av solbruna, linluggsljusa, tandgluggiga och aningen längre barn än dem jag skickade på sitt livs första sommarlov.
Hej andraklassister!
