Sagolandet

Mamma, var är sommaren och våren just nu när vintern är här?

Jag skulle också vilja ha läxor, men jag kan ju ingenting.

Saga, snart fyra år

Vi ska på föräldramöte. Informationsmöte för föräldrar till barn som börjar högstadiet, det är vi. Det är vi! Vi lär ska ha ett barn som börjar Högan! Jag fattar inte, vi var ju alldeles nyss och bekantade oss med förskolan i Cygnaeus skolan i Åbo!

Samma barn har skrivit den fina dikten här ovan.

Sakta dalar flingorna och vi omges av miljoner kristaller. Jag är förstås mer än nöjd. Var så le på höstrusket som varade i en evighet. Nu lyser ju solen varje dag! Ofattbart.

Annars då? Jo jag yogar, testade acroyoga idag. Jag jobbar och lär barnen sy chillabrillor, bland annat. Jag har märkt att Saga vuxit ur sina kläder och fyndat ”nya” på Little Copenhagen. Dessutom har jag äntligen börjat se på Orange is the New Black samtidigt som jag stockar dockor.

Jag tycker livet känns mycket balanserat just nu. Vi hinner vara tillsammans, alla får göra något de verkligen vill, barnen är nöjda och verkar må bra.

Var på Joels begravning igår. Det var gnistrande sol på frostiga träd, det var oerhört kallt. Kistan var liten och psalmerna svåra. För svåra att se genom tårar och för svåra att sjunga för orden. Det var en vacker begravning kantad av oändlig kärlek.

Det var härligt att möta alla Åbomänniskor. Mina professorer, mina studiekompisar, mina älskade juntavänninor och alla andra vi umgicks med då vi var mellan 20-30. Lite visste vi då. Aldrig hade vi kunnat tro att vi skulle ses på en begravning och ta avsked av Kikas och Patriks lilla pojke.

En elev frågade vad som sedan hände med min lilla gröna vän.

Och jag förstod ingenting. Alltså va? Vem? Nej, förlåt men jag vet inte vad eller vem du talar om.

Efter en kvart typ ropade en annan elev: KRULLEN! Hon menar Krullen!

Ajo. Han.

Ifall ni också undrar kan jag tala om att han har det bra. Han lever ett, för tillfälle lite mer tillbakadraget liv. Utan paparazzin.

Är en vanemänniska av stora mått. Äter alltid samma sak vid samma tidpunkt dygnet runt. Typ två smörgåsar till morgonmål, mellanmål kl två osv. Jag springer alltid samma rutt, varierar den genom att ibland byta håll. Jag stiger upp samma tid varje morgon och gör alltid allting i samma ordning. Och ungefär precis så har jag gjort de senaste 20 åren.

Men nu! Jag har ändrat morgonmålet från smörgås till smoothie och slutat tvätta håret på morgonen. Nu gör jag det på kvällen i stället. Vilket är rätt skönt. Sparar mycket tid och behöver inte dra en mössa på ett fuktigt hår.

Få se hur länge förändringen håller i sig och om det är till sin fördel eller ej.

I morgon ska jag dessutom börja yoga. Sådär på riktigt.

Saga har länge lagt pussel men ett tu tre började hon lägga svårare, runt 50 bitars pussel. Och jag dammade av brödernas pussel som legat på hyllan sedan vi bodde i Åbo!

Hämta mer pussel! Men inte mera Blixten McQueen! säger hon som tydligen inte helt delar samma fascination för dessa bilar som Artur gjorde. Snabbt lägger hon bit till bit tills en bild uppenbarar sig, då vill hon ha ett nytt.

Nämen Saga, inte kan jag nu trolla fram hur många som helst heller. Du ska lägga dem på nytt och på nytt, sa jag. Nå samtidigt gick jag till barnkammaren för att scouta läget och döm om min (och hennes) förvåning då jag hittade ytterligare 15 pussel. 15 lämpliga alltså! Sparar de där 200-500 bitars ännu…

Your browser does not support the video tag

Jag vet att ni säkert vet att vintern och jag är lika med sant. Men jag måste ändå få säga att nu, nu är jag så lycklig man kan bli. Lycklig över att den äääääntligen kom. Snön! Kölden! Rosiga kinder! Frusna tår!

Okej, missförstå mig rätt, det är inte de frusna tårna jag gillar utan känslan när man kommer in och drar på sig dubbla yllesockor och värmer händerna runt tekoppen under filten. Ja, ni förstår! Och ute på balkongen vädras täcken och dynor och sovrummens fönster är öppna och doften! Ah, fräscht och härligt.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg har vi ingenting inprogrammerat för den här helgen. Vilket är bra, för nästa helg är fullspäckad. Ändå kommer jag på mig själv hela tiden med att fundera på vad vi skall hitta på för program. Ska jag ringa Carina och fråga om vi får hälsa på dem? Ska vi promenera in till stan? Något museum kanske skulle vara kul?

Sedan hörs en röst i huvudet: chilla lite nu!

Okej, okej, ska försöka… De har ju lovat kallt så kanske vi får skrinna? Bilden är tagen för exakt ett år sedan:

Det som är bra med att jobba är att man verkligen känner hur skönt det är att sedan få veckoslut och vara ledig. Varje cell i kroppen ropar efter vila, varje por ser fram emot ett veckoslut av inga måsten alls.

Det har varit en supervecka. Eleverna har varit mönsterelever och allt har flutit fram som en vacker flod. Ändå har jag varit sjukt trött och haft svårt att somna om kvällarna. Jag som brukar somna innan huvudet nått kudden har legat och funderat och planerat och vakat. Helt utan orsak, dumt att vaka när man skulle få sova. Jag har textil med femmorna och har kanske varit lite spänd (nya elever efter jullovet). Idag skulle jag lära dem virka. Alla lärde sig och jag fick en så bra fiilis för de var uppriktigt överraskade och glada själv över vad de lyckades med! Så med den känslan och fredagströttman tar jag nu helg! Välkommen!

Bild från ett svettigt Berlin sommaren 2013: