Alltså se nu! Ååå så vackert. Titta där! Oooo det trädet. Nämen, hur är det möjligt?
Hösten går inte obemärkt förbi hos oss. Jag ropar och har mig och alla måste titta och uppleva och hurra.
Men se nu:
Till sist kläcker den här unga damen ur sig ett ”jag tycker bäst om rosa och inga träd är rosa, så jag tycker inte om dina färger!”
Om vi inte cyklar promenerar vi, idag blev det 12 km sammanlagt. Så nog hinner jag njuta av det goda.
Vaknar runt sju, ofta strax före, av väckarklockan. Fixar mig och kokar och äter gröt. Pojkarna brukar tassa upp strax efter mig. Halv åtta väcker vi Saga. Hon väljer sina kläder med omsorg. Jag flätar några flätor. Före åtta är vi ute, den som först hinner spänner cykeln för cykelkärran och varje morgon frågar vi: alla är på? Och barnen svarar i kör: då åker vi då!
Är så glad att vi kan åka tillsammans och att våra morgnar oftast inte är så stressiga som de kunde vara, i en annan tid, i ett annorlunda liv. Ofta hinner jag föra Saga till dagis nuförtiden. Det gör henne glad och mig glad.
Morgonen började så fint. Sagan bjöd på morgonmål med dockservisen, det var cappuccino till pappa och latte till mamma, soppa med kräm och chokladtårta direkt därpå. Länge låg vi och njöt av luftmorgånmålet och hbl. Dagens hbl hade komiskt nog en grej om dirndl just idag. För någon dag sedan funderade jag nämligen aktivt på köpa en egen dirndl åt mig, jag är så modern sidu. Vågar dock inte ta steget fullt ut då de är så värdefulla och det kan vara svårt via nätet. Får planera en Tysklandresa i stället…
Men inte ens vi lever på kärlek och luft så vi steg upp och fixade brunchmaterial och så väntade vi ivrigt på våra gäster. Precis då sconesen var gyllengula plingade det på och Fammo och Faffa dök upp.
Solen dök också upp och bjöd till härligt frisk och lång höstpromenad.
Älskar sådana dagar. Dagar då man egentligen inte har planerat något program för alls men som blir fyllda av samtal, skratt och skön samvaro.
På kvällskvisten blev det ännu mer människomöten i lekparken. Bra dag idag alltså.
Har du sett serien Bron? Om inte tycker jag du ska. Hela första säsongen finns på Netflix och andra går just nu på teve. Ser aldrig på vanlig teve och är mycket ovan att behöva vänta en vecka på att få se nästa avsnitt, hinner börja sakna poliserna Martin och Saga något oerhört… Serien är så spännande så mina händer domnade ett tag. Måste ha spänt mig. Gillar den ändå skarpt.
Åkte till Lappträsk för att få träffa kära syster och hennes familj. Satt med lille August hela dagen, bara njöt av babylyckan som sköljs över mig. Det bästa med syskonbarn är att man älskar dem som sina egna och vetskapen att man kommer att få se dem växa och uppleva deras framsteg är underbar.
Visst är han ljuvlig. Saga är ännu lite rädd för honom och inte helt övertygad att han är en baby, det lutar liksom mer åt trollungehållet ännu. Men det tar väl sig.
Peppe hade några frågor på sin blogg. Jag fastnade för den här: vad står det i ditt senaste sms. Det här har jag senast skrivit:
”Jag tänker ringa din mor!”
Som bonus tänker jag tala om vem jag kommunicerar med. Jag skrev det till den här finingen:
Det bästa av allt är att han svarar. Det var faktiskt han som först tog kontakt. Han är alltså inte enbart ljuvligt söt utan osannolikt intelligent. Tänk nu, han är bara en vecka gammal.
God morgon. Idag är det höstfärger, ugglor och frotté som gäller.
Kan du lista ut vem som är vem?
Klänningen är från Teelikamentten.
Vi stängde stugan för vintern idag och tackade för många fina dagar där. Vi hann också med en ny tur i skogen. Hittade lite trattkantareller och hade paus med Fazers Blå. Mossan var mjuk som duntäcken, jättekasten roliga att bestiga och lingonen fantastiskt goda.
Hösten är som bäst nu. Glödande träd, frisk luft och hög himmel. Jag säger stup i kvarten: men se nu så vackert, ååå så fint och aaaah vad skönt det är. Pojkarna kom fram till den slutsatsen att hösten måste vara min favoritårstid. Nja kanske, om man måste välja. Men det måste man ju inte. Man kan ju älska dem alla fyra.
Det jag gillar med hösten är att den är så kravlös. När solen lyser ute på sommaren vill man bara vara ute och man gör allt för att inte missa att njuta, man måste hinna picknicka, måste hinna simma, måste hinna med det ena och det andra. Men så kommer hösten och det är så okej att bara vara inne, dricka te och kura ihop under filten i soffan. Ta en till kopp te, tända lite ljus och bara fortsätta kura i soffan…
Kom ut till Sarvsalö efter mötet med August. Stugan var kallare än kall. Golvet iskallt täckena iskalla. Vi kånkade ved och värmde vatten och kunde småningom ta bort mössan inomhus. Idag har vi haft varmare än på sommaren.
Promenerade 11 kilometers rundan, någon med lördagsgodiset i famnen.
Barnen lekte så högljutt att vi tog en ny tur efter maten. Nu till skogs.
Sedan blev det kvällen med favorit i repris:
Idag träffades vi äntligen, min systerson August Karl Elliot och jag. Han var ju underbar och ljuvlig på alla sätt och vis.
Saga var mycket reserverad och inte helt hundra på att detta var en nyfödd baby. ”Han är jättesöt, men konstigt hår!” Hon trodde nog han var en lite trollunge. Sötast i stan helt klart.
