Sagolandet

Kvällsprogrammet för idag: rodd.

Den nya gummibåten sjösattes.

Idag då jag och Basse kramades tittade Saga på oss och utbrast sedan:

Tycker du om min pappa?

Hon frågar ju så mycket hela tiden så man ska nu inte ta det alltför hårt. Ändå känns det någonstans lite vemodigt att hon frågar. Vi älskar ju varandra. Syns det inte? Antagligen existerar vi bara för att älska och sköta henne. Ja och hennes bröder förstås, även om hon är mån om påpeka att hon minsann älskar bara mamma, eller bara pappa och ”du är bara min mamma” hörs nu och då.

Tror ändå vi ska jobba på att ännu mer visa för barnen hur mycket vi älskar varandra, så de inte behöver fråga. Och det kan väl aldrig skada?

Här är vi bara. Vid stranden. Vi tankar lata dagar. Tankar lugn och tystnad. Vi vet att semestern också kommer att innehålla något helt annat. Inte något sämre. Men något helt annat.

Vi är!

Varje dag ser i stort sett lika ut. Morgonmål, diska och städa lite i stugan. Jag joggar till stranden. Basse fixar iväg resten av gänget. Vi möts på stranden, vi simmar och tvättar oss och Basse joggar. Sedan hänger vi här några timmar, tar en glass vid bybutiken och åker hem. Där blir det mat och fixande och bokläsning osv.

Ingen klagar! Vi har det så bra.

Här på stugan finns ett gammalt Fischer Price parkeringshus. Det plingar och fungerar som det ska. I veckor har nu Saga lekt med det och några småbilar. Bilarna talar och har alla en personlighet. Bland annat hörde jag det här för några dagar sedan: kom nu alla mina barn, det här är lillasystern och det här är min storebror Storfiskaren!

Gissa vem som blev lycklig då Faffa kom med alla smågubbar och bilar som hör till?

Mamma! Titta vad det står här!!! SAGA! Ja-a nästan, ju!

Varken Basse eller jag dricker ”vanligt” kaffe. Nu tog vårt espressokaffe slut och vi är på Sarvsalö. Döm om vår förvåning då vi i lilla bybutiken hittade just det rätta kaffet!

Hittar du Sagan?

Nå här då?

Jamen där kommer hon ju!

Det har regnat från och till hela dagen idag. På kvällen var det uppehåll och vi gick hela familjen och plocka bär.

Att det är typ 100% fukt i luften syns bland annat på att mitt hår blir superlockigt.

Ivrig bärplockare.

Till sist jagades vi in av myggorna som blev mycket närgångna. Med magarna mätta och kopparna fyllda.

Vad gäller att träna är Basse och jag lite olika. Jag gillar att springa samma länk varje gång, byter håll ibland och varierar sträckorna en aning.

Basse han vill springa nya rundor, längre, hårdare och upptäcka.

Idag lockade han med mig på sin runda. Jag tvekade och sa men du springer så långt. Näää, vi far runt här på Sarvsalö så får du bättre koll på holmen, Holmenkollen höhö! Inte blir det väl mer än åtta km ungefär.

Okej då sa jag.

En timme senare kom vi hem och runkeeper visade 11 km.

Helt skönt jo. Men utanför min bekvämlighetszon definitivt.

När vi är här på stugan och måste traska utomhus till dass eller tandtvätt tycker Artur att det är trevligare med sällskap. Detta gäller bara på kvällen. Så då skapades en speciell stund, stunden han kallar ”min godnattkram till mamma”, det är som andakt. Efter bestyren sitter vi en stund på stolarna vid stranden och pratar om något. Idag sa han:

Jag är så lycklig, mitt liv känns som en sagovärld. Varje dag går vi och simmar och hela tiden är vi tillsammans hela familjen.

Det tar ungefär en och en halv timme för oss att komma fram till stugan. Eller det kunde ta den tiden, oftast tar det längre för oss för vi brukar stanna och proviantera någonstans i Borgå.

När vi kört en kvart brukar den första frågan komma, är vi framme snart. Är det häääär Linnarvik… Då har vi kommit till Vanda ungefär. Den här veckan fick vi ett kort från våra vänner som bilar ända ner till Spanska kuster, med barn ja! Och vi undrar hur det är möjligt!

Här har vi pausat för andra gången, i Borgå:

Dessutom brukar vi ladda upp diverse underhållning, idag bjöds det på Widmarks Schlagersabotören, underhållande och kul även för oss vuxna.