Nej, det är ingen vanlig dag idag, för det är Haralds födelsedag.
Han fyller inte mindre än tolv år. Vår lilla Hajat Tistan Puutitapatta. Idag på födelsedagen skulle han vara bortrest. Han skulle få en överraskningsresa till Tallinn med oss alla. Under dagen skulle han få en massa uppdrag. Vi steg upp 5.30, åkte glada i hågen till terminalen MEN, avgångarna för dagen var avbokade. Mycket, mycket surt.
Jag går till toaletten för att hjälpa Saga. Hon: om du tycker här luktar illa så är det för att Artur har varit här och bajsat.
Jag: men Saga, det är ju DU som sitter här nu.
Hon: Nåjo, också vanliga prinsessor måste bajsa ibland.
Tack ni alla för era synpunkter på balanscyklar, nu vet vi mer och det lutar nog lite åt att vi skaffar en. Kanske en Puky, förhoppningsvis en begagnad, man tycker ju de borde finnas? Annars får vi kontakta Kakkakaffe, hon köpte vår bärsjal en gång så en gentjänst skulle ju vara kul.
Här har man fått en ny solhatt och så ösregnar det. Då kan man ha på den inne när man ser på film i stället.
Igår på spårvagnen:
Vi såg spårvagnen komma och sprang ett tiotals meter för att hinna med. Det var trångt på hållplatsen och jag fick böka mig fram med vagnen. Mina killar hann in, men stannade för att stämpla sina kort. Gå in, ni måste in, jag ryms inte in med vagnen! ropade jag (kanske lite irriterat, ja). När vi väl var inne, alla hade en sittplats och jag kunde pusta ut, då säger en tant: nå nu ska mamman sätta leendet på läpparna, solen skiner och hon får ha alla sina barn runt sig.
Morr!
Min svåger Simon skicka ett sms; ska vi fara till Sveaborg?
Javisst svarade jag och fiskade upp skatterna ur vattnet, cyklade hem och bytte cykelvagnen mot barnvagnen, hoppade på buss, spårvagn och båt och så njöt vi av Sveaborgs skönhet, sol och lugn en stund.
Dagens Saga tog sina föräldrar på en cykeltur i kvällningen. Regnet höll upp just då och det doftade så gott som det bara kan göra en junikväll efter regn. Destinationen blev bibban där såväl mamman som dottern hittade många nya böcker.
Och när vi skulle cykla hem igen vräkte regnet ner, men det gjorde faktiskt inget. Vet man att målet är hemmet med torra kläder så skadar inte ett sommarregn alls. Dessutom levererar nog Rukka!
… är en rosa cykel, säger den lilla ljuslockiga.
Idag i parken överraskades jag av att Annas lilla fyraårig kan cykla utan stödhjul! Anna tror att hemligheten ligger i att hon mest cyklat på balanscykeln. Alltså först har barnen sparkat sig fram med benen i marken, senare då de blivit säkrare har de till och med lyft benen rakt ut och nu kan hon alltså cykla på en vanlig cykel med pedaler. Utan att någonsin ha haft stödhjul. Imponerande minsann!
Kollade runt på nätet vad balanscyklar kostar och hittade den här på lekmer.se.
Jag vet nog någon som skulle älska den!
Eller den här, titta nu så fin;
Bilden lånade jag från lekmer.
Vi cyklar dagligen och mest sitter Saga i cykelkärran och trivs hur bra som helst. Eftersom vi använder cykel i stället för bil orkar hon förstås ännu inte cykla själv, eller hon kan ju knappt. Men kortare sträckor som till butiken eller parken eller bara på gården kunde ju en balanscykeln vara kul. Och tydligen smart. Jag menar skulle man slippa hela stödhjulsruljansen så…
Och du får förstås mer än gärna berättar din erfarenhet av just dessa balanscyklar, skulle det löna sig att skaffa en?
Vi börjar hitta rytmen, sommarlovsrytmen det vill säga. Vi börjar vänja oss vid att vakna utvilade, att hinna laga goda frukostar, att äta i lugn och ro. Någon ser en film, någon läser en bok och någon pysslar på med dockorna.
Och när allt är undanstökat och tvättmaskinen surrar i kapp med diskmaskinen cyklar vi iväg till parken med all världens packning. Det är solkräm och regnrock, filt och paraply och simdräkt och ylletröjor som trängs i cykelkärran.
Vilken tur att allt är med, för då åskan inte ens hörs i fjärran mer kan man få för sig att trängas i bassängen med regndropparna.
