För tre år sedan väntade vi så på att Saga skulle komma ut. 19.2 2010. Men vi fick vänta minsann. Femte mars blev hennes födelsedag. Istället kom hennes kusin (som var beräknad till mitten av mars) just den här dagen för tre år sedan.
Tulpaner till skatten.
Vi åkte österut till Tina och barnen. Det blev en sportlovsdag som heter duga.
Alla åt med god aptit då vi kom in. Sedan blev det Sandrashow och Saga beundrade.
Fick en konfektask och ett förlåt idag av en elev. Anne på Grönkulla skulle kanske ha fått ett äpple, jag fick choklad.
Med risk för att vara tjatig, men det här med att natta barn som sover dagssömn är ingen höjdare. En-två timmar kan lätt gå åt till att paja liten fot. Då man vimmelkantig ramlar ut ur rummet är klockan nästa sovdags för en själv. De dagar hon inte sover somnar hon klockan sju innan sista strofen på godnattvisan.
Idag är jag dessutom ensam för Basse jobbar sent. Jag förberedde Artur på att själv snällt måste gå i säng för det är en ”sådan” kväll ikväll så jag har lite problem. När hon väl ligger nerbäddad utbrister hon plötsligt:
”Mamma vad har du för problem?”
Ja säg det.
Alltså egentligen pratar hon väldigt bra, men hon har några pärlor:
Forksöten är Snorkfröken. Furfarna är smurfarna och Fuusyykyken är ingen mindre än Snusmumriken. (Momtiti sa Harald om samma figur.)
Undrar om vi talar otydligt?
Eller så har de bara alltid grädde i mungipan?
Efter snart sex månader som förvärvsarbetande mamma börjar jag känna att jag kommit ifatt mig själv och hittat mig själv. Allt handlar inte längre bara om att försöka hålla huvudet strax ovanför vattenytan och kippa efter luft stup i kvarten. Man kan inte säga att jag crawlar direkt men det kommer stunder då jag nästan snorklar. I klassrummet har det nog redan länge känts bra. Där flyter vi på, några ryggsimmar, andra grodsimmar och någon flyter sköldpadda, det känns okej.
Men tänk att det nuförtiden finns morgnar då jag hinner fläta lillflickans hår, själv äta morgonmål efter att jag hunnit tvätta och fixa mig själv och till och med hinner i så god tid till jobbet att jag hinner brygga mig en kopp te innan dagens första utvecklingssamtal.
Men vart rusar tiden? Sportlov står vid tröskeln och snart är säkert midsommaren här:
Svåger-Henrik skickade nyligen den här bilden till mig.
Dagens Saga är Pippi.
Min Pippi sjunger såhär:
”Hä kommer Pippi Långstrump o de e faskit ja! De e inte illa fö jag har ju apa och häst!”
Älskar ordet faskit.
Att jag delar telefon med mina barn blir speciellt uppenbart då det plingar till i telefonen och ett gråtande monster (gulligt sådant, men ändå) visar sig. Inte nog med bilden, monstret säger samtidigt: Sonja, ditt monster Gollum2013 saknar dig!
Smörgås! Det måste väl vara världshistoriens svåraste ord? Min lillebror sa möglötta, Harald sa mömmås och Saga säger föggååås.
Finns det fler varianter? Dessutom är det ju ett relativt ologiskt ord, vaddå gås?
Veckoslutets hejdundrande plan är att bli frisk. Jag har varit förkyld hela veckan men ignorerat det fullständigt. Bara kört på och sedan stupat i säng klockan nio. Då har jag varit så slut så tårarna trillat och det värkt ända ut till tårna.
Men till planen hör att läsa, läsa, läsa. Dessa två borde gå att kombinera på ett ypperligt sätt har jag tänkt. Förra helgen var jag gräsänka men läste slut en 400 sidors roman på två dagar. Mina barn är snälla och låter mig hållas. Då Artur gick i dagis ritade han sin mamma liggandes på soffan med bildtexten: Det här är min mamma, hon läser alltid och hon läser alltid bara svarta böcker.
Det är hemskt nära sanningen kan jag tala om för er.
Jag gör ju alltid så att jag beställer från bibban de böcker jag vill läsa. Hemma sitter jag och klickar på beställ på de jag tror jag vill läsa, ofta flera i taget. Sedan plingar det med jämna mellanrum till i inboxen när boken finns att hämta. Så går jag till bibban, betalar 50 cent per bok, läser och returnerar.
Mitt sällskap blev idag bjudna på bulle för att det tydligen är lånebokens dag idag.
