Sagolandet

År 2006 började jag jobba som klasslärare i Cygnaeus skola i Åbo. Jag hade åk 3 det året och allt var nytt för mig. Allt var nytt och fascinerande. Mest fascinerad var jag av eleverna. Minns att Ronja, nio år, läste bokserien Vargbröder, mer om dem har jag skrivit här.

Nu har samma författare, Michelle Paver, kommit ut med en ny serie, Bronsdolken. Harald fick den i julklapp av mormor och Niklas (verkligen en perfekt klapp!) så vi har inte hunnit långt i den. Hittills har det varit mycket action och barnen (och jag) sitter med andan i halsen. Paver skriver om spännande äventyr och lyckas verkligen fängsla sina läsare.

Boken utspelar sig på Bronsåldern och i trakten kring Medelhavet. Språket är detaljrikt och jag tror att barnen kan lära sig en hel del.

Hoppas Harald kommer med en recension då han läst alla fem böcker.

Fick ett par filtstövlar av Basse till julklapp.

Alla gillar.

Nu tändas tusen juleljus, härlig är jorden och hej tomtegubbar är det som gäller nu. Jag önskar mig Koppången som Doris sjunger, jag önskar mig förväntansfulla barn och framför allt önskar jag oss alla julefrid.

Tänk er att man har en timme tid hemma. En timme tills man ska stå festfin på hållplatsen. Vad gör man då huvudet dunkar av huvudvärk? Jo man lagar mat till sina barn, bakar två pepparkakor utan färdig form (alltså måste man rita av en Jokerit-figur innan man börjar), flätar ett av sina barns hår, bättrar på mascaran och läppglans, lackar naglarna medan man borstar tänderna.

Huvudvärken då? Jo den botas bäst i bussen på väg till jobbet.

Basse ville fota en dagens outfit innan jag rusade till skolans julfest. Han tyckte min utstyrsel var originell; nylonstrumpbyxor, knähöga strumpor och vinröd fleece. Ovanpå det drog jag de tjocka vinrerbyxorna och jackan. Tog dock de mindre vintervänliga kängorna (ska man vara fin får man…).

Det blidde ingen bild.

Och så får vi hoppas att min klänning hänger kvar på skolan…

Det behövs inte mycket för att göra den här mamman lycklig och glad trots att mycket är på gång och allt inte känns hundra procent bra eller rätt. Men när jag häromdagen såg de här fyra komma gående emot mig vid Munksnäs allé visste jag att jag ändå har allt jag kan önska mig. Basse hade samlat ihop hela barnaskaran från dagis, skola och bibliotek och så gick vi till stans bästa café Delivo.

Kommer ni ihåg filmerna om Sagas sagolika framsteg? Här kommer en till. Saga är nu två år och 9 månader och vi tyckte det var på tiden att hon lär sig skriva. Barnet önskar sig läxor i julklapp. Jag vet, stackars miljöförstörda barn…

Miki och Tomas visade en filmsnutt till mig idag som fick mina ögon att bli lite blöta, kolla själva så förstår ni:

Och här är en till, snyft!

Var så trött så trött så trött när väckarklockan ringde där vi halv sju. Tröstade mig med att det ändå är fredag så nog ska jag orka en dag till.

Vaddå fredag? Det är tisdag!

Trött! Dessutom drömde jag om att våra kompisars hund hette Breivik. Men den dog.

Vill någon byta huvud med mig?

Har tillverkat ett mönster och började nu fixa julklappar…