Sagolandet

Börjar känna mig som människa igen. Sebastian kom hem, Saga är som Saga brukar vara och jag hinner ifatt. Hinner ifatt både hjärnan och hjärtat. Låg ändå vaken även igår kväll, alla intryck, händelser, samtal, lektioner, nya människomöten och tidtabeller tar sin tid att hitta sig själv i mig. Jag älskar att jobba, det är inte det. Allt är bara så nytt och även om förändring är gott är det också påfrestande.

Men nu har vi lov. Vi är alla tillsammans. Vi är alla friska. Höstlovet kom precis i rätt tid, känner redan hur inspirationen och orken återkommer. På måndagen ska jag vara fit for fight! En del av höstlovet ska jag ägna åt planering. Jag behöver vara mer insatt i de större projekten vi ska dyka in i för att det ska bli bra och roligt. Skogens djur och fabler här kommer jag!

Idag har jag:

Bakat

Lagar mat

Börjat längta efter snö då jag prövade min nya mössa från Island

Njutit av gott nytt kaffitár

Espresso heter för övrigt expresso på Island.

Arturs underbara lärare Fanny har infört ett schlager-projekt med sina elever. Jag skrattar så jag dör då Artur klickar på de härliga, bortglömda 80-tals hitarna på youtube. Han kan såväl texter som rörelser vid det här laget. Jag säger bara sångtexterna, kläderna och dans-stegen. Tihi!

Diggilo diggiley!

Som Mona Lisa har sitt leende…

På min höstlovarlista finns följande:
– syjunta
– massage på Auttava kädet på Fiskartorpet
– Kristina från Duvemåla
– pussa, gosa, krama mina familjemedlemmar
– sova länge och mycket
– läsa slut min bok och börja på en ny
– kanske ta en vandringsdag i Noux
– fira Kevin 10 år och träffa syskon och föräldrar

Kanske ses vi här på bloggen, kanske inte. Önskar dig sol och fina höstdagar, med eller utan lov.

Harald frågade, för många år sedan, som första varför-fråga: varför är himlen blå?

Idag kom Sagas första fråga: varför kommer det snor?

Av olika orsaker hade vi kräftskiva sent i år. Tidpunkten spelar ingen roll kunde vi konstatera. Brasan sprakade, alla var glada, vi sjöng, skålade och knäckte kräftor för allt vi var värda.

Min fina mamma var värdinna:

Harald älskar skaldjur:

Jag fick en baby i min famn och var salig. Känslan när lillan somnade i min famn bär jag nära mitt hjärta resten av livet.

Att vakna hos mormor och genast få träffa och mysa med sina kusiner är härligt.

Fina färger i hösten.

Det är lite tungt just nu. Livet. Det lilla barnet verkar inte vara sjukt. Ändå spyr hon. Dagismammans teori om att det är psykosomatiskt kan stämma. När hon är hemma mår hon som vanligt. På dagis sluter hon sig likt en mussla och kastar till sist upp. Att hon slutar tala då allt inte är bra vet jag, hon nickar, skakar på huvudet och viskar på sin höjd. Hon nynnar också ständigt, som om hon gick in i en egen värld?

Jag känner mig sorgsen. Förstås förstår jag att någon form av reaktion var att vänta. Samtidigt känner jag mig så hjälplös och usel. Jag tror, vet eller hoppas att detta går om, men vad tröstar det när man är mitt i det och både hjärtat och kroppen bara vill gråta?

Saga skuttar in till dagis. Hon sjunger och babblar. Väl inne i rummet stelnar hon till, suger på fingrarna och ser lite ynklig ut.

Då kommer en flicka i hennes egen ålder fram, tar henne i handen och säger: kom, kom och lek med oss!

Vilket barn! Som räddade min dag!

Nu styr jag familjeskeppet alldeles ensam. I en vecka skall vi försmäkta. Är mest nervös för morgnarna, att få iväg oss alla. Inte glömma fotisväskan till Artur! Påminna om jackan, jumppakassen, gummistövlar vid regn, släck lamporna och stäng dörren du som går sist! Många uppmaningar till små professorer kryddat med snabbt puss och hej!

Huvudet sitter hårt fast med spända nackmuskler. Tur var väl det, annars kunde jag ha lämnat det efter mig.

Köpte den här stickade klänningen när det ännu var sommar och varmt. Sedan dess har den hängt i skåpet och jag har längtat efter att få använda den. Idag var det dags, med svarta strumpbyxor och gummistövlar!

Klänningen är av märket Cream och köpt i Borgå i den härliga butiken Ebba lifestyle. Den kommer väl till pass i den gamla, något svala, skolbyggnaden jag jobbar i.

Vårt liv består till stor del av att få vardagen att löpa smärtfritt och på något sätt smidigt. Logistik och frakt av småbarn till diverse hobbyn äter mycket av ”fritiden” som också består av matlagning-jobb-sova. Jag tar oftast jobbet hem, förbereder och rättar hellre prov då barnen sover än har dem några timmar längre på dagis. Att umgås med den människa jag älskar mest av allt blir förstås något av en bristvara. Men jag tänker som så, att det är en kort tid som barnen är små och jag vill vara med dem så mycket jag kan.

Igår vid palavern kläckte Basse den synnerligen goda idén att vi för Artur till trumpeten tillsammans och umgås över en kopp kaffe i ett mysigt café. Vi går på date helt enkelt!

Man får göra det bästa sv situationen. Hitta guldkornen i vardagen med andra ord.

Harald var inte sen att haka på och Saga hänger förstås med.