Sagolandet

Varje höst får jag lust att dra på mig den här Marimekko-klänningen som har det roliga namnet ”Iloinen takki”.

Saga skall förstås ha på sin samtidigt, vilket är både fånigt och lite sött. Tur att de är i olika färg åtminstone.

När jag bodde i Åbo och bara hade två barn, som var ganska små, hade jag mer tid. Jag tränade feministisk självförsvar och gick en keramik-kurs. Det var väldigt roligt och ofta tänker jag tillbaka på den tiden med glädje. Det jag lärde mig på fem self defence bär jag med mig för alltid; systraskapet, djupa diskussioner, höga sparkar, brottning, tårar och kramar.

Nästan allt jag gjorde på keramiken tog mamma glatt emot (lite samma fiilis som när barnen kommer hem med något egenhändigt pyssel från dagis). Muminfigurerna på bilden är egentligen det enda jag själv behöll.

Jag ser fram emot den dagen då jag kan återuppta någon hobby.

Blev osäker, heter det månne hobbier? Hobbies? Hobbitar, nej det var något annat…. Googlade; hobbyer, kanske är det mest korrekta!

Hösten är så min årstid. Kommer inte ifrån det, visst älskar jag vårens skira grönska och ljuset, sommarens värme och blommor, vinterns snö och knastrande kyla. Men hösten! Att dra på sig en klänning av ylle, tända ljus runtom i huset, filten och teet. Allt medan regnet får fortsätta smattra mot rutan.

Hej september!

Tack vare iPhonen kunde vi ringa videosamtal till min systerdotter som idag fyller 7. Vi hade ställt upp med en tremanna orkester och spelade Ja må hon leva på lillcittra och trummor.

I andra ändan fick vi se födelsedagsflickan bli fin. Mamman hade åkt på magnetröntgen och pappan fick ta över locktången. Där stod han och lockade det långa håret och inte nog med det! Han hade fått i uppdrag att fixa marsipantäcke på tårtan. Han hade åkt iväg till sin mormor som har en mangel och manglat marsipanen.

Underbart!

Jag: Titta Saga så många fåglar på gräsmattan!

Saga: Det heter duvor mamma, förstår du?

Examensgåva. Tack pappa!

Basse visade mig hur uppvaktandet av kvinnor, inom musiken, ändrats genom åren.

Berätta gärna vad du får för tankar då du hör detta.

Jag blir onekligen lite orolig då jag  tänker på att våra barn ska växa upp med en musikkultur där vartannat ord borde censureras.

Häromdagen hörde jag att de i skolan lyssnat på popartister som Flo Rida och David Guetta. När jag hör och ser musiken önskar jag att barnen aldrig lär sig engelska, åtminstone önskar jag att de aldrig lär sig tolka eller översätta sångtexter.

Är det bara jag som är överkänslig och än en gång önskar sätta barnen under glaskupan och skydda dem från allt ont? Men då jag inte vill att barnen ska lära sig den nedvärderande och sexistiska kvinnosyn som dessa sånger speglar…

Sagas kusin Sandra är tre år äldre. Hon vet och kan allt, tycker Saga. Som hur man leker i lekstuga till exempel.

I någon timme höll de på med sitt där ute, sedan blev vi mammor bjudna på jordgubbstårta. Mums.

Nu har Saga upptäckt bilar och leker sött med bilarna Blixten, Sally och Bärgarn. De får mat och de läggs på rygg för att vila.

Henrik ringde och sa att han gärna hälsar på oss om två minuter om vi bara är hemma. Tack vare Mats, som förde Artur till skolan, kunde vi vara hemma och ta emot gudfar Henrik.

Jag blev riktigt glad där jag stod på vår balkong för att vinka av Artur: från höger kommer Mats gående och möter Artur, samtidigt kommer Henrik gående från vänster och hinner säga hejdå till dem och hej till oss.

Älska ex-tempore och hjälpsamma andra!

Tänk så fint vi har det ordnat i vårt land. Idag kommer Sagas egenvårdare från dagis hem till oss för att på det sättet bekanta sig med Saga. Så fint och så viktigt. I lugn och ro får de bekanta sig med varandra.

Lyx!