Det här med namn

Dagens HBL bertättar om de vanligaste namnen just nu. Intressant.

Genast då vi fått veta att vi skulle få ett barn har jag börjat fundera på namnet, det är så roligt. För mig har det funnits några kriterier, namnet ska vara svenskt (ska passa ihop med det ursvenska efternamnet), gärna fornnordiskt och inte helt vanligt men samtidigt inte heller väldigt ovanligt. De här har vi haft som förslag:

År 2001: Harald eller Saga eller Cecilia

År 2004: Artur eller Saga eller Ingrid

År 2010: Saga eller Idun eller Eliel

Här kan ni läsa mera om våra barns namn. Men nu vill jag veta hur ni resonerat då ni valt era barns namn. För det är himla intressant det här med namn!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Det här med namn

  1. Peppe skriver:

    Skulle Vidar ha varit en flicka skulle vi ha döpt henne till Liv Louise, bara för att de är fina namn. Sedan när det visade sig att han hade en liten snopp visste vi inte alls vad namnet skulle bli, men MAgnus goda vän Tommy föreslog Vidar som vi genast gillade.

  2. Tina skriver:

    Vi tycker om internationella namn som dessutom blir rätt uttalade på både svenska och finska.

  3. Maria skriver:

    Före jag träffade min man hade jag bestämt att min dotter skall heta Melissa Maria Louise. Sen när Ellen, eller Fröken Fantomen som hon kallades i magen, informerade om sin ankomst kändes namnet (Melissa) mycket främmande för mig. Vi gjorde en lista och gick igenom böcker och namnsdagskalendrar. Jag ville ha ett lite mer speciellt namn för jag har ”lidit” av mitt vanliga namn förknippat med mitt ytterst vanliga flicknamn. Min man å andra sidan har ett speciellt svenskt namn som ingen utlänning eller finne kan uttala eller stava, så han ville ha något vanligare. Vi funderade på Elin (men det blir organ på finska), Emma (för vanligt), Ella (för vanligt) etc. När vi i januari förra året bestämde att vi sku gifta oss och funderade på ett datum för bröllopet några veckor senare, såg jag i kalendern att Ellen har namnsdag 10.2. Vi tog den dagen som vår bröllopsdag och döpte vår dotter till Ellen. När Ellen föddes och vi informerade alla om att det är en Ellen, utbrast min mamma att hennes farmor hette så! Ellens andra namn är Mary, efter sin farmor och Elisabeth, efter min. Så farmödrarna har bidragit stort!

    Det är historien! 🙂

    • sonja skriver:

      Vad roligt då ni sedan fick veta att Ellen också är ett namn som finns i släkten. Även om ditt namn är väldigt vanligt är det ett av det vackraste namnen som finns. Saga heter ju också Maria, jag gillar det väldigt, väldigt mycket.

  4. Linn skriver:

    Alltså jag vet faktiskt inte. Tror det blev Matheo Maximilian för att vi inte kunde samsas om något annat. Det blev någon slags kompromiss som vi tyckte funkade. Och sedan körde vi bara vidare med samma initialer och det blev Maya Milea. Inte alls särskilt genomtänkt. Snarare superspontant. ”jaja, men vad skall vi säga att hon heter då? ska vi säga milea? jaja, vi säger väl så då! bra tack hej!”.

  5. A-L skriver:

    Ja visst är det inttressant med namn! Vi har pratat om ämnet tidigare, men eftersom du nu ville veta hur vi resonerat då vi valt namn för Ida (jo, såg att hon fanns med i HBL-listan och kunde nog ha fastnat för några andra namn där också…), så drar jag det en gång till här 😉

    För det första så kunde vi ju inte bestämma oss för ett namn innan hon föddes, eftersom vi inte visste att det skulle bli en hon. Dessutom ville vi se barnet innan också för att veta att namnet passar liksom. Därmed funderade vi inte så mycket på namnet egentligen tills hon var här (förutom att vi lite ”smakade” på olika namn vi stötte på t.ex. i dopannonserna i HS). Det vi ändå visste i namnväg var att vi gärna ville att det skulle vara ett relativt kort namn som måste funka bra (och gärna låta lika) både på finska och svenska eftersom vi båda är tvåspråkiga. Dessutom var det ganska klart också att något namn som finns i släkten gärna skulle med på något vis också. Då vi också kommit överens om att barnet skulle få mitt efternamn så skulle det ju förstås klinga lite med det också.

    Sen blev det liksom bara en Ida (efter att mannen lite smält det först) 🙂
    Nu då det blev en flicka var egentligen helt klart också vad det där ”släktnamnet” skulle vara. Jag heter ju det själv och så har namnet funnits i min släkt (på båda ”sidor” faktiskt) redan i 6-7 generationer. Därför heter Ida också Anna i andra namn. Den här kombinationen behövde sedan balanseras upp lite både enligt hur det låter (blev mjukare med tre namn i mina öron) och dels med inslag från mannens sida så det tredje namnet fick Ida efter mormor och mormorsmor, som båda heter Elisabeth i andra namn. Dessutom visade det sig att också min farmors syster heter så i andra namn. Därav alltså: Ida Anna Elisabeth.

  6. snigelnharald.blogspot.com skriver:

    Simeon Aksel fick sitt första namn efter sin pappas kollegas hund och sitt andra namn efter min pappa, som heter Aksel i andra namn. Då funderade jag också på Aslak, men det föll inte i god jord hos faderskapet.

    Lykke Leona fick sitt namn efter sångerskan Lykkeli, som vi båda gillar, och så tyckte vi betydelsen var så fin. Leona tyckte vi nu mest bara att passade bra in i ”rytmen” liksom.

    Ville ha lite ovanligare namn, så de skulle slippa ha fem andra på klassen med samma namn, såsom jag till exempel.

  7. Jessica skriver:

    Det är alltid intressant med namn. Vi funderade ut namn redan då våra barn låg i magen.

    2001: Jennifer eller Joakim. Jag hade för länge sedan bestämt att om jag någongång får en flicka ska hon heta Jennifer. Jonatan hade igen alltid tyckt om namnet Joakim. Vi var båda två nöjda med namnen så det var bara att vänta på att få se vilkendera som skulle komma ut. Vi funderade också på ett andra och tredje namn. Jennifer heter Katarina i tredje namn. Det är ett namn som finns i släkten. Jag heter det i andra namn och min morfars mamma hette så. Jonatan hade fastnat för Malin och jag gillade det också så vi satte det som andra namn. Men vi tyckte det blev styvft att säga Jennifer Malin Katarina så vi svängde om de två första. Hon heter Malin Jennifer Katarina och kallas Jennifer.

    2004: Matilda eller Kasper. Det blev en liten Matilda. Och varför vi valde ett flicknamn på M och pojknamn på K vet jag inte för flickornas första initialer blev lika. M och J. Matilda heter Josefin Albertina i andra och tredje namn. Hennes namn valde vi utgående från vad vi tyckte var fina namn. Men sedan kom det fram att min mormors ena syster hette Matilda och någon annan släkting hade hetat Josefin.

    2008: Malena. Något pojknamn kunde vi inte komma överens om. De vi hade haft på förslag tidigare tyckte vi att hade gått redan. Vi var utan ett pojknamn. Vi skojade och sade att vi strider sedan på bb. Malenas andra och tredje namn var från början Joanna Elisabeth. De två första namnen var igen namn vi tyckte var fina och det tredje namnet var Jonatans mammas andra namn. men så häde det att de äldre flickorna kallade babyn i magen för Clara babyn. Vi började också prata om Clara babyn. I slutet av graviditeten tyckte vi att om det är en flicka ska hon heta Clara i tredje namn. Det kan vara roligt för flickorna att känna att de fått vara med om att ge namn till babyn. Vilken tur vi hade att det blev en flicka, en pojke hade varit namnlös en tid tror jag. Vi kom aldrig överens om ett namn, vi gav upp och trodde för fullt på en tredje flicka! 😉

    • sonja skriver:

      Vi var också väldigt säkra på namnet Harald, gissade starkt på pojke och tänkte på honom mest som Harald faktiskt. Alla era tre flickor har mycket fina namn, de passar bra ihop.

  8. Camilla skriver:

    Vi ville också att barnen har namn som kan uttalas överallt i världen !
    William Edvard Alexander – William råkar också vara ett släktnamn,Edvard är också ett släktnamn från Mats sida och Alexander passade rätt bra ihop med de övriga namnen. Skulle William varit en flicka hade Isabella varit ett alternativ.

    Oliver Edvin Valter – Vi älskade namnet Oliver men det väkte lite problem blan ”äldre” släktingar som trodde att vi talade om oliver på burk typ ; ))
    Olivers andra och tredje namn är namn som figurerat i släkten. ( William önskade att Oliver skulle varit en flicka o ville döpa honom till Linnea )

    Nicholas Erhard Waldemar – NEW ; )) Han var Nicholas redan i magen ….Andra o tredje namnen är IGEN namn som funnits i släkten. Lite problem att hitta på ett namn som började på E hade vi ( vi heter alla något på E som andra namn ). Men det visade sig att Mats morfar hette Erhard i andra namn.
    ; )

  9. Kiri skriver:

    Nu har jag då tyvärr inga barn (ännu), men namnen är valda sedan länge! Kendra Marie / Kevin Olavi. Mitt eget namn däremot har jag fått efter operasångerskan Kiri Te Kanawa, som båda föräldrarna diggar skarpt. Min syster fick namnet Mindi efter tv-serien Mork&Mindy, och min lillabror heter Niklas för all fantasi hade tydligen använts till våra namn.

    • sonja skriver:

      Men visst är det ljuvligt med ditt namn t.ex då du precis vet varifrån det kommer. Tycker om att höra dylika historier! Lite kul det där med lillebror…

  10. Satu skriver:

    Vi ville ha namn som uttalas någotlunda lika på finska och på svenska, alltså typ Jonas passade inte alls [joonas – juunas]. Gubben ville länge att namnen skulle börja på S, för vi båda börjar på S, så som efternamnet också. Tillräckligt med SS-folk här, tyckte jag och vi kom överräns att 4. barnet får ett S-namn 😉

    Nå, på sommaren 2008 började vi prata allvarligare på namn, och Onni var högt på listan, tills jagt märkte på familjeklubben att det fanns redan 3 Onni-pojkar i Nickby, alla födda 2008. I namnboken, som vi bläddrade flitigt såg vi att Onni härstammar från latinska Felix – och vi blev kär. Några andra var på listan länge, men genast på bb såg vi att pojken ser ut som Felix. Det som är roligt, är att vi har blivit vänner med en familj som också har en lika gammal son, som heter också Felix och våra pojkar liknar nog SÅ varann.. Det ända vi inte funderade på var att x-ljud slutar ju på s, och efternamnet börjar på S så det är ibland lite.. kökkö att säga. Andra namn hade vi svårt med… men sen tog pappa två sina ”idoler”, Marx och Engels och där hade vi sen, Karl och Friedrich. Jag är lite förberedd att fara till magistraten med pojken sen när han är större, han får byta Friedrich till något lite lättare 😉

    Sen blev jag gravid på nytt och funderade på alla F-namn men.. ingenting kändes så jättebra. Felicia fick vi höra av alla, att om det är en flicka så hon måste heta så.. Jag hade en stark pojkkänsla genom hela graviditeten och det var först på flickans tredje dag som jag kunde ändra ”han” till ”henne” när jag pratade om henne med barnmorskor. Sen slepte de oss hem. Det tog en vecka hysteriskt blättrande i boken, vi smakade på alla namn men.. nää, inget F-namn passade. Inget S-namn kunde jag inte äns försöka på. Hon var ju min Frans 😉 Men sen tittade gubben genom K-namn och under något namn på K stod det att den och den är ”släkt” med Klaudia som kan också stavas med C och där var det! Till tredje namn fick hon Vilhelmiina som jag sen enväldigt skrev till magistratens pappren som Wilhelmina och andra namn funderade vi över 2 nätter till. Jag vaknade på morgonen och tyckte att Emmi passar bra dit emellan. Där var det.

    Till de eventuella och kanske möjliga 3. och 4. barnet har jag ännu ganska många flicknamn kvar, som har sen resten av svåra bokstäverna (Z, G, B…). Första namnet ska alltså vara lätt att säga på båda språk och ändå ha svåra bokstäver, namnet sku hellst inte vara jättekristen och 3 namn allt som allt. U- och K-namn ska vi undvika. Ni kan säkert lista ut varför…

    • sonja skriver:

      Wow det var en ordentlig beskrivning, tack för den. Tycker om finska namn som så klart har en betydelse, typ Onni, eller Toivo, Rauha och ja Satu! Ni har valt fina namn till barnen, skrattade lite åt Marx och Engels…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *