När mamman reser bort

Det är dags. Dags att lämna det som är min vardag och åka upp till Vasa. Alla gråter, ingen vill. Pojkarna gråter för att Saga åker till mormor för tre dagar. Alla är lite omöjliga för att mamman bara sticker, ingen vågar säga det rakt ut, men det är fel på halaren och fel på isiga vägar och felfelfel.

Okej, Saga är hemskt nöjd med att få vara med älskade mormor och pojkarna kommer nog knappast att märka att jag är borta, de är ju själva borta så mycket.

Det ska nog gå bra, det måste ju gå bra. Och det är ju bara två månader. Egentligen bara tre dagar men i två månaders tid. Sedan blir jag färdig klasslärare och skall aldrig mera studera i Vasa. Aldrig mer. Hör du det Artur, aldrig mer! Då åker vi till Vasa, till Vasacupen och har roligt, tillsammans. Du och jag älskade barn.

Och den här bilden är inte alls fejkad. Sagas blick säger allt: vahållernipåme?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

10 svar på När mamman reser bort

  1. Nina skriver:

    Kraft, styrka o ork!
    Skriv gärna mera om dina studier nångång. När du börjat, hur du studerat, möjligheter till distansarbete, ja allt intresserar.

  2. Ulrika skriver:

    Du klarar det Sonja!

  3. Karin L skriver:

    Kämpa på Sonja! Om det är 2 mån kvar så ser ni ju slutet nu 🙂 Tänk det så! Fast jag förstår att det känns jobbigt.
    Kram på er!!

  4. Camilla skriver:

    Det här är sista slutspurten !!
    Du fixar det heja heja !
    Jag lovar att pyssla extra mycket om A på eftermiddagarna !

    Kram på dig !

  5. Patricia skriver:

    hejaheja, slutspurtsheja!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *