Det är dags. Dags att lämna det som är min vardag och åka upp till Vasa. Alla gråter, ingen vill. Pojkarna gråter för att Saga åker till mormor för tre dagar. Alla är lite omöjliga för att mamman bara sticker, ingen vågar säga det rakt ut, men det är fel på halaren och fel på isiga vägar och felfelfel.
Okej, Saga är hemskt nöjd med att få vara med älskade mormor och pojkarna kommer nog knappast att märka att jag är borta, de är ju själva borta så mycket.
Det ska nog gå bra, det måste ju gå bra. Och det är ju bara två månader. Egentligen bara tre dagar men i två månaders tid. Sedan blir jag färdig klasslärare och skall aldrig mera studera i Vasa. Aldrig mer. Hör du det Artur, aldrig mer! Då åker vi till Vasa, till Vasacupen och har roligt, tillsammans. Du och jag älskade barn.
Och den här bilden är inte alls fejkad. Sagas blick säger allt: vahållernipåme?
Kraft, styrka o ork!
Skriv gärna mera om dina studier nångång. När du börjat, hur du studerat, möjligheter till distansarbete, ja allt intresserar.
Det skall jag göra! Det är ett 5000 bitars pussel.
Du klarar det Sonja!
Tack, det måste ju gå.
Kämpa på Sonja! Om det är 2 mån kvar så ser ni ju slutet nu 🙂 Tänk det så! Fast jag förstår att det känns jobbigt.
Kram på er!!
Jag vet, ni klarar ju sådant här hela tiden. Men ni är sällsynt duktiga!
Kram.
Det här är sista slutspurten !!
Du fixar det heja heja !
Jag lovar att pyssla extra mycket om A på eftermiddagarna !
Kram på dig !
Tack det tröstar mig att du tar hand om mitt lilla gryn.
Kram och ha det kul utan oss.
hejaheja, slutspurtsheja!
Tack för det.