Sagolandet

En del av fotolistan.

Det var minus 20, det var folktomt. Spårvagn nummer fyra kom klingande på snöiga spår:

I stan träffade Maria och Henkka som fixade gott till oss:

Snart dök även de här skojiga typerna upp, Patricia och Kalle:

När vi hemma igen, mätta och glada, steg av spåran sken solen samtidigt som det snöade ymnigt. Det är ett skojigt väder vi har:

Såhär skulle gärna varje lördag få börja. Tack till alla som fixade.

Förra året var februari en fotomånad, då fotograferade vi ABC. Jag gillar listor, tänkte dessutom utmana mig själv lite och bara fotografera med systemkameran och 50 mm linsen. Kanske dessutom bara göra fyrkantiga bilder som jag gjorde här.

Nu finns det ett tema per dag:

Den här listan såg jag först hos Camilla.

Hu! vad det kom snö idag. Höll på att inte alls komma hem från Sibbo. Polisen uppmanade alla att inte köra idag. Över 200 bilar hade krockat och 40 var intagna på sjukhus. Vi var ju tryggt hemma hos min mamma, där Saga varit medan jag var på begravningen, men vi ville gärna hem. Vi väntade ut läget och när kvällen kom körde vi sakta hem. Det var en fruktansvärd syn att se alla söndriga bilar längs med vägrenen, det klumpade sig i halsen och tårarna steg i ögonen. Det kunde ha varit vi. Vi kom tryggt hem. Nu är jag trött.

Jag på faster Karins begravning. Karin hette också Adéle, precis som jag, min farmor och min dotter.

Idag ska jag gå på begravning. Min fasters. Hon var gammal redan då jag var liten, men ändå är begravningar alltid sorgliga. Ser samtidigt fram emot att träffa släktingar jag inte sett på många år.

Åkte iväg i morse till Sibbo. Länge sedan jag varit så rädd. Det myckna snöfallet gjorde att jag bara såg nosen på bilen. Dessutom smalt snön som föll på den varma vindrutan och frös igen då jag körde iväg. Huj vad jag var rädd. Dyrbaraste skatten satt ju med i bilen dessutom.

Efter att man suttit hemma med sjukt barn hela veckan är det synnerligen roligt att äntligen få träffa människor igen. Så idag klädde vi på oss alla kläder vi hittade och gick ut, till Munksnäs på ett café för att träffa Amanda.

Då vi i höstas satt hemma när alla andra var på Bloggalan beslöt vi oss för att göra vår egen lilla bloggträff. Klädkoden var Odd- Mollys Wigwam dress. Idag blev träffen äntligen av.

Tyvärr hann jag aldrig ta foton från vår galaträff då läget var lite kaotiskt mest hela tiden. Saga skulle på toa, Saga skulle gå i trappan, Saga skulle läsa saga, Saga skulle… ja ni förstår. Det var inte riktigt galafiilis om vi säger så, men jättekul att träffa Amanda i alla fall.

Amanda, jag utmanar dig: lägg upp en bild av dig i wigwamen så de tror på att vi var lika klädda! Kram och tack för att du kom och inte klagade fast jag bara yrade på.

Den sibiriska vinden drar över landet och ställer till med en kyla som heter duga.

På insidan av fönstret ser det ut såhär, vackert med inte speciellt bra. I smyg tycker jag bara att det är fint och vet att jag kommer att sakna våra isrosor då vi får nya fönster.

Och ute kan man ett tu tre se ut såhär. I smyg går jag och myser över att det är så ofantligt kallt. Mitt Ullmax-underställ är lika älskat som mina Odd Molly-klänningar tror jag bestämt.

Vi är ett gäng som träffas så gott som varje vecka. Vi turas om att vara hemma hos varandra, barnen får leka och vi vuxna pratar på så gott det går. Idag var det vår tur och Saga betedde sig som en riktig två-åring. Alla saker är mina, mina, mina. Jobbigt men samtidigt hälsosamt med lite jämngammalt motstånd. Hon är ju lite van att alltid få som hon vill, med två bröder som gör allt för henne och ger efter i allt.

Och så lite bildbevis på det, kolla in Sagasus.

Ett- och två-åringar är roliga. Var och en pysslar på med sitt samtidigt som de har full koll på vem som tog vilken sak och helst ska alla ha samma sak i samma sekund. Men vi har roligt. Nästa gång ska vi träffas på mark som ingen av barnen äger. Det blir spännande, då kan de alla bara ta det lugnt och njuta och ingen behöver vakta något. Mer om det nästa vecka.

När Anna och jag blir stora ska vi öppna en liten bokhandel i Munksnäs. Där ska det finnas bara bra sagoböcker och i skyltfönstret ska det finnas en fåtölj. I fåtöljen får en författare sitta och läsa böcker medan barnen sitter runtomkring. Det ska finnas högar med böcker och barnen ska få läsa bland kuddar och filtar. I rummet lite bakom finns det ett café, med möjlighet att fika (jo, Anna är rikssvensk så därför detta ordval). Bakelserna ska han namn som Mumins muffin, Molgans maräng och Herr Glads godiskex.

Ser du bokhandeln framför dig nu? Tänk You´ve got mail eller Gilmore Girls så vet du precis.

Allt det här finns i Annas hemstad i Sverige, men inte en enda sådan liten sagohandel i hela Munksnäs. Därför.

Här har ni Anna och nu vet ni vad vi smider för planer under våra promenader:

Ja och bilden är tagen före vi hade snö.

Oj, oj vad spännande det är med presidentvalet på söndagen. Jag tror jag aldrig tidigare varit så ivrig, eller så engagerad eller känt att det påverkar så mycket. Antagligen beror det på riksdagsvalets överraskning förra året. Jag hoppas så innerligt att vi kunde överraska på samma sätt nu i och med Pekka. Finland behöver honom helt enkelt.

Jag vill ha en president som gör skillnad, som ser möjligheter och som är tolerant. Kaj sa det så bra, läs hans inlägg här.

Vem blir vår nästa president (skriv gärna som kommentar hur du tror/vill tro att det går)? Vem är det vi skymtar där bakom kröken? Är det inte…?

EDIT: Och enligt senaste gallupundersökning ser det ljust ut.