Sagolandet

Fick av Basse boken Sticka dockor med Arne och Carlos. Vilken pärla! Såväl vuxen som barn fascineras av denna härligt färgglada bok. Jag stickade två dockor på raken, sedan en kjol och en kofta. Nu har Artur satt in en beställning och hans docka är på god väg. Ingen lämnas oberörd av denna bok.

Det här är en bok där dockorna får liv, de går på kaffe, de har favoritutstyrslar och personlighet. Titta nu:

Som ni vet har ju dockor (läs: Krullen) en tendens att få liv när de kommer nära mig. Min syster hade en gång tryckt in en en-meters tomte i en låda, det har hon bittert fått ångra. Varje gång jag varit där hittar hennes tomte på något bus, senast låg den i hennes säng och jagar säker på att hon fick söka sig en annan sovplats. Här kollar samma tomte om jag har något gott i fickan:

Stort tack till Markus och hans Ellen som introducerade mig i denna dockornas värld.

Att det kan regna! Känns som en evig höst, som Narnia fast tvärtom. Jag menar de fick ju vinter de. Men det finns roliga saker med regnet. Dels börjar folk prata. Man ojar sig och vojar sig. Eller hurrar. Men det förenar alla regnvåta människor.

Lastbilschauffören som hämtade mat till skolan sa att han jublar över den bara marken och inte en smula snö. Jag svarade att jag längtar som aldrig förr. Han trodde jag skojade, tills han såg mina våta leriga ettor tumla runt i en ännu våtare, lerigare backe.

Vi bara måste få snön!

Det andra roliga med regnet är att man inte bryr sig. Det öser ner, men ingen orkar mer med gallonkläder eller paraplyer. Blir man våt så blir man. Dessutom kommer du ju oftast sidlänges det där våta.

Någon säger att våren är här nu! Att det var den vintern det! Men se det tror jag då inte på. Jag tror på pulkbacke, drivor, skidan den slinter och rosiga kinder.

Den kommer! Vintern!

Den här kjolen hittade jag (eller Basse egentligen) i en superduper mysig butik i Amsterdam, nämligen i Nikki Nik. Det som gör kjolen så speciell är att den går att vända och ändra så man kan ha den på fyra olika sätt. Alltså aviga sidan kan bli rät och bältet sitter fast med en dragked och går att vända på det med. Dessutom kommer det alltid med en liten väska, som förstås går att fästa på båda sidorna…

Här kommer en videosekvens på hur den fungerar. Briljant!

Karin och Anna frågar efter boktips.

Lärarrummet av Annika Luther och Paradisoffer av Kristina Ohlsson. Det finns flera böcker av Ohlsson, detta är den fjärde. Så spännande att man inte vill sluta läsa.

Var hitta man de mysigaste caféerna i huvudstaden undrar Ulrika.

Här i Munksnäs har vi Delivo som vi älskar. Inne i stan finns charmiga Brooklyn café och Kaffa. Det kanske godaste och snärtigaste kaffet finns just nu hos Kalle Freese på Freesegatan, när Tempelplatsens kyrka. Han har dock bara öppet på lö och sö. Kalle valdes till årets barista 2013 och här står det lite mer om honom.

Ansku: En fråga ja, det kunde vara barnens musikintresse. När har de börjat spela instrument, privat eller i musikskola? Vår Arthur (3år 9 mån), har pratat ren i ett par år att han vill börja spela trumpet, och på julklappsönskelistan i år fanns fiol, gitarr o trummor. Musiklekis går han på sen bebis.

Vi har gått i babyrytmik med dem då de varit babyar. Instrument har de börjat spela ungefär i samma veva som de börjat i skolan. Pojkarna har båda sökt till musikskolan Sandels musikkarusell och kommit in. Det är ett toppen system, de får testa på många olika slags instrument under ett års tid och sedan väljer de ”sitt” eget efter det. Harald valde cello och Artur trumpet.

Soffi: Jag har en fraga: Har du ett superbra mönster för stickade strumpor? Mannen gar sönder sina pa bara nagon manad och jag hinner inte alltid ikappmed stoppandet. Det är fotsulan som inte haller. Hälen är ok :/

Hmm, vanligare att hälen går sönder och där har jag ett toppenmönster jag alltid följer. Månne man inte kunde fortsätta med det systemet under hela fotsulan? Det går ut på att man på räta sidan lyfter varannan maska och stickar varannan maska rät. På aviga sidan (det gäller ju bara häldelen förstås) stickar man vanliga aviga maskor. Alternativt kan man kanske sticka två räta, två aviga hela varvet runt, månne det skulle hjälpa? Eller dubbeltråd? 

Tack för frågestunden! Hoppas jag kunde ge er givande svar.

Hon hade fått en Tutti-Frutti pastillask som lördagsgodis.

Basse: Jaha, har du ätit upp hela asken nu?

Saga: Nååååneeeej! Inte kan man äta asken, men alla godisarna har jag ätit!

Nu undrar jag om det är någon som läser Sagolandet mera efter den långa, ofrivilliga pausen?

Roligt om just du är kvar! Enda kommentarerna jag fått är spam, så en undrar ju lite smått.

Johanna berättade faktiskt per e-post att hon saknar min blogg och Camilla undrade om jag blockerat vissa läsare (skämt).

Men hej! Om du är kvar kan vi ju sätta igång med en lek, visst? Fråga mig något i kommentarsfältet och så svarar jag i ett inlägg sedan.

Jag älskar att leka så sätt igång!

Annars kan ni ju bara kolla in senaste nytt i dockmodevärlden. En klassisk tröja med raglanärm och broderade blommor:

Ännu är vi lediga några dagar. Ska åka ut till Sibbo och träffa släkten. Vardagen börjar dock göra sig påmind. Startsträckan kan vara ack så tung. Att efter så många långa ledig dagar köra igång sådärbara. Vi har vakat lite för länge och följaktligen sovit lite för länge för att omställningen ska gå helt smärtfritt.

Samtidigt har det ju varit ofantligt skönt att sova till tio och Basse och jag har hunnit se slut en favorit tv-serie.

Men starten i övermorgon är inget jag ser fram emot. Man får väl bara räkna med att man ibland behöver längre startbana än annars. Det tar sig nog.

Det är inte jag. Och det är inte ni. Det var någon server ute i världen som gjorde att bloggen var nere. Så kan det gå. Det blev jul och det blev nytt år. Sådärbara. Över en natt liksom.

Gott nytt år. Spännande att se vad 2014 för med sig.

Jullovet börjar närma sig sitt slut. Det har varit skönt. Filmer, böcker, stickningsprojekt, promenader i det grå och långa sovmorgnar är det som fyllt våra dagar.

Jag tycker det ska bli toppen att få återse mina mini-kolleger igen på tisdagen. Och de stora också förstås. Jag ska göra mina ettors vårtermin så bra som det bara är möjligt.

Trots sina utslag har Saga varit lika sprudlande glad som vanligt. Det skall nog mycket till att få henne ur fas. Pojkarna är hos Alex och Aurora och vi har varit nästan hela dagen med bara henne. Vi bara ler och njuter av hennes dansande steg och porlande prat.

Nu lyckades hon få pappa sin att dra fram violan. Hon önskar sång, han spelar och hon dansar.

När hon ska somna brukar hon mota Olle i grund med att babbla på, då kan det låta såhär;

God Jul åt fattig hand.

Mammas favoritsång är Koppången, min är Hårdungen.

Jaha, jag hör nog att pojkarna ska få ha filmkväll och jag får bara ha sovkväll.

Först hade jag julkalendrar och Krullens upptåg och julafton och allt. Nu har jag ingenting, ska det vara så?