Sagolandet

Tänker väldigt mycket när jag hänger tvätt. Tänker känsliga tankar och roliga tankar och konstiga vändningar i livet tankar.

Minns Sagas yttepytteklänningar; tacksamheten över en dotter.

Minns pojkarnas oändligt många sportutstyrslar, konstiga långa sockor och hala, glansiga skjortor med namnet tryckt på ryggen. Länge har allting gått i klaraste rött med stjärnan på bröstet. Nu plötligt är hälften av tvätten klaraste blå och texten PPJ lyser. Detta har inte skett utan vare sig eftertanke eller tårar. Men nu börjar allt kännas bra. Och sportkläderna talar sitt språk; gemenskap och motion.

Mina barn om samtliga klädesplagg råkar vara i tvätten:

Från vänster: Harald aka Lilla Mannen, Saga aka Sångtrast och Artur aka Krullen.

Eftersom Saga alltid väljer och föredrar mig och min hjälp till allt har vi börjat köra varannan gång även här. Vi har ju vårt vecka-vecka system vad gäller städning/ matlagning. Nå, nu nattar vi Saga varannan kväll. Hon gråter och skriker efter mig och det är hemskt, men vi biter ihop och visar med det att pappa ÄR lika bra.

Idag sa hon: jaha, idag är det mammabiljetten, vad skönt!

Har ni haft det så här? Att barnen föredrar någondera förälder? För våra barn har varit som klonade på den punkten, samma röst som gråter: bara mamma ska göra det och det och det! Och alla blir galna, jag för att jag måste göra allt och pappan för att han inte får göra något utan att riskera få en spark i magen. Det konstiga är att det är många år mellan barnen, så de kan inte ha tagit modell av varandra. Alltså måste det vara något i vår fostran? Och ja, Basse är en mycket närvarande förälder, vill vara det.

Saga och mamma:

När jag var liten önskade jag snö till födelsedagen. Och det fick jag ju alltid, lyckligt barn som jag var. Det ser lovande ut må jag säga:

Må det nu bara hålla till den 26:e.

Hej, stopp där! Inte gräva i andras fickor!

Bilden har min svåger och hovfotograf Henrik Lund tagit.

Först kunde hon inte med hans hår. Saga med Augusts. Hon hade väntat så på babyn och så kom han. Och så hade han så ovanligt och konstigt mycket hår. Det plågade henne, ”jag tycker om honom men varför måste han ha sådant hår”, sa hon lite småsorgset. Eller: ”jag undrar nog om han är en bebis, tänk om han är ett troll? ”

Nu har hon vant sig, hon vill hålla och smeka det ljuvliga silkeslena håret (det där var min åsikt). Men så kom hon en morgon så ynklig och ledsen. Hulkande berättade hon att hon haft en mardröm: ”de hade klippt det, allt Augusts hår, och det var svart hår i hans ögon”.

Vi tittade på bilder och det lugnade henne. Allt ljuvligt hår är kvar! Puh!

Plötsligt sa det klick och han skrev vatenkristalem, mitt hjärta tog ett extra skutt! Han skrev! Han skrev vattenkristallen! Och inte nog med det, han skrev: devasårolit.

Vem? Vad? När? Undrar ni och jo jag ska bromsa och berätta men jag är så ivrig, så glad och så förvånad. En av mina sista elever som ännu inte knäckt koden gjorde det i onsdags. Så där bara!

Att se det hända, ett framsteg stort som månlandningen är lyckan med mitt jobb.

Dessutom är de ju så ultrasnälla, se nu:

Öppet hus- så kallar vi en lördag per läsår i skolvärlden. Det innebär att alla elevers nära och kära är välkomna till skolan. Jag hade fullt hus, samtliga 23 elever hade minst en förälder med sig. De spelade mattespel med sitt barn eller sydde nya mönster på våffeltyg.

Min familj (Basse, Saga, pappa, svärmor och svärfar) var välrepresenterad. Så klart var de mest där för Haralds och Arturs skull, ja alla utom den här tösabiten. Hon var som ett plåster och aningen svartsjuk på mina ettor som fick all mammas uppmärksamhet och kärlek hela halva lördagen.

Vaknade av att regnet slog mot rutan. Och blåsten får det att vissla i knutarna. Mysigt. Idag är det farsdag. Vi firar först pappan här hemma, sedan barnens morfar och barnens farfar. Samtidigt kul att träffa syskon och syskonbarn.

Önskar alla pappor en trevlig farsdag och alla läsare en mysig regndag.

Idag kallade en kollega mig så. Tusenkonstnär! Vilket ord! Så starkt och mjukt på samma gång.

Jag blev så varm om hjärtat, glad över mina fina kolleger och oändligt tacksam.

Har idag köpt härligt bambu-garn som skall bli en klänning åt Saga så småningom. Hade tänkt mig en enfärgad, kanske grå. Men då jag såg färgerna i garnaffären kunde jag inte välja så jag beslöt mig för en randig. Flickan tjoade över färgerna.

Så gick vi till hennes danslektion och jag började lägga upp maskor. Då frågade hon om hon får ta på sig den nya klänningen när danslektionen är slut (halv timme). Tänk att någon har så höga tankar om en!